SNO snω4, sbst.1, n.; best. (tillf.) -et.
(vard.) motsv. SNO, v.1 I 3 a, c, 5: snoende l. snoning; i uttr. ett sno och (ett) snärj, dels: ett snoende (se SNO, v.1 I 3 a) o. (ett) trasslande (äv. bildl., om invecklat l. krångligt arbete l. knåpgöra), dels i utvidgad anv., liktydigt med: ett sno o. (ett) fläng (se nedan); äv. i uttr. ett sno och (ett) fläng, ett snoende (se SNO, v.1 I 3 c, 5) o. (ett) fläng (se d. o. 2). Det var ett sno och ett snärj att få fiskarna av nätet. Det är ett rysligt sno och fläng att hinna med bussen om morgnarna. Det var ett sno och ett fläng, innan vi fått alla samlade för avfärd. Det blev naturligtvis ett sno och snärj, när TV1 och TV2 skulle rita om sina programveckor och matcha dem mot varandra. RöstRadioTV 1974, nr 4, s. 3.
SAOB
