SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUGGA snug3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr SNUGG.
Ordformer
(snjugg- i ssg. 1603 (: sniuggebetha). snugg- 1621 osv.)
Etymologi
[fsv. snugga, åtrå, vara sniken, sv. dial. snugga, göra besök för att bli bjuden på mat, gå o. söka efter matbitar; jfr ä. d. snugge, snusa, snylta, fvn. snugga, snusa, vädra, åtrå, nor. dial. snugga, lukta, vädra, snusa, ivrigt söka efter; till den rot som bl. a. (med avljud) föreligger i nor. dial. snå, ivrigt leta efter, snoka, mht. snāwen, pusta; formen snjugg- beror (om den icke är felaktig) möjl. på påverkan av NJUGG, adj. — Jfr SNUGGBÄR, SNUKTA]
1) (†) vädra l. lukta l. nosa (på ngt) o. d. Forsius Fosz 88 (1621).
2) (vard.) tigga mat l. dryck o. dyl. l. ställa sig in hos ngn l. besöka ngn för att få mat l. dryck o. dyl. l. leva på andra(s bekostnad), snylta l. snyltgästa l. parasitera o. d., äv.: leta l. söka l. snoka efter mat l. dryck o. d. (särsk. i uttr. snugga efter ngt); äv. med obj. betecknande mat l. dryck o. d.: tigga l. snylta till sig o. d.; äv. dels refl. (se a), dels bildl. Hunden snuggade vid bordet. (Sv.) Snugga. .. (Lat.) Parasitum agere. Schroderus Dict. 251 (c. 1635). Huru skal iag kunna arbeta vthan betalning efter iag får i gården huarken wått eller tort vthan moste snugga födan huar iag kan. Murenius AV 178 (1648). (Ni) gingo .. och snuggade en sup här och en sup der. CIHallman 154 (1776). Gå och snugga i skafferiet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Snugga säjs äfv(en) fig(urligt) med afseende på annat än mat. Därs. Carlsson .. bekom då och då ett glas öl eller en konjak, så att han snart blef föremål för de andras halfhöga beskyllningar att han gick och snuggade. Strindberg Hems. 61 (1887). Varför hänger du dej på oss? .. Vad tusan är det du snuggar efter? För det tycks då icke stanna vid brännvin! Rosendahl Lojäg. 204 (1956). — jfr AV-SNUGGA. — särsk.
a) refl., i (det äv. med huvudtrycket på till uttalade) uttr. snugga sig till ngt, snugga l. snåla till sig ngt; äv. bildl. Snugga sig til en middag. Serenius Nn 2 b (1734). Förstar anstår ei, at sig til nöjen snugga. Kolmodin QvSp. 2: 208 (1750). Snugga sig till en liten inkomst. Weste FörslSAOB (c. 1817). Krusenstolpe hängde vid skänken. .. Nu hade han för ovanligheten köpt sig en konjakstoddy och för att spara den snuggade han sig emellanåt till en skvätt öl, när någon flaska jäste över. Nilsson Bokh. 154 (1937).
b) (†) i uttr. snugga av andra, leva på andra(s bekostnad) l. vara matfriare o. d.; snugga på ngn efter mat, ansätta ngn för att (gratis) få mat. Snugga på en efter mat. Serenius (1741). Widegren (1788).
Särsk. förb. (vard.): SNUGGA AV10 4. till 2: (numera föga br.) gm snuggande förskaffa sig (ngt) av ngn l. snåla sig till (ngt) av ngn. SAOB A 555 (1895). jfr avsnugga.
SNUGGA SIG TILL, se snugga, v. 2 a.
SNUGGA TILL SIG10 4 0. till 2: gm snuggande förskaffa sig (ngt), snylta till sig (ngt). Spong Kråkn. 37 (1963).
SNUGGA UPP. (†) till 1; anträffat bl. oeg. l. bildl.: söka l. snoka upp (ngt). Holmberg 1: 870 (1795). Meurman (1847).
SNUGGA ÅT SIG10 4 0. till 2: snylta till sig (ngt). Schöldström BrokBild. 121 (i handl. fr. 1790).
Ssgr (till 2): A: SNUGG-BIT. (snugg- 18051889. snugge- c. 1680) (numera föga br.) om (mat)bit man tigger l. snyltar sig till. HanssonDröm. C 8 b (c. 1680). Björkman (1889).
-GÄST. (snugg- 1805 osv. snugge- 17851872) (vard., numera mindre br.) snyltgäst. Möller 2: 821 (1785).
-SKJUTS. (†) skjuts (se d. o. 2) som man snyltar sig till, snålskjuts. Schultze Ordb. 4664 (c. 1755).
-STYVER. (†) spottstyver (som man tigger sig till). Kempe FabritiiL 138 (1762).
-STÄLLE. (†) om ställe l. plats där djur l. växter lever som parasiter. Marklin Illiger 123 (1818).
B (†): SNUGGE-BETA? l. -BETE? l. -BET?; anträffat bl. i sg. -beta efter prep. o. i pl. -betar. (-beta 1603 (efter prep.). -betar, pl. 1748) = snugg-bit; äv. bildl. (Hunden) bödh en annan Hundh .. at han skulle fölia honom effter, vthi sins Herres kiöke, och tilsee huadh them ther kunne wara til en sniuggebetha beredt. Balck Es. 216 (1603). Karlson ÖrebroSkolH 3: 13 (i handl. fr. 1748).
-BIT, se A.
-FISK. ss. nedsättande benämning på person som snuggar, snyltare. VRP 1633, s. 489.
-GÄST, se A.
Avledn. (till 2): SNUGGARE, m.//ig. [fsv. snuggare, sv. dial. snuggare] (vard.) person som snuggar l. snyltar; särsk.: snyltgäst, parasit o. d. Serenius (1741). Östergren (1943). jfr mat-snuggare.
SNUGGERI104, n. (vard.) om handlingen l. verksamheten att snugga l. snylta, snuggande l. snyltande. Björkegren 1017 (1784). Ahlman (1872). jfr mat-snuggeri.
Spoiler title
Spoiler content