SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUTTA snut3a2, f. best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. snutta, avledn. av SNUTT, sbst.2]
(vard.) ss. (skämtsamt) smeksam l. uppskattande benämning på flicka l. ung kvinna. CIHallman 310 (1778). Farväl med dig, lilla Snutta. I dag har jag många bref att skrifva. Tullberg Bibl. 74 (1840). Carlsson HelaSthm 235 (1912).
Spoiler title
Spoiler content