SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUVA snɯ3va2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[etymologiskt identiskt med senare leden i SKOGSSNUVA o. åtm. delvis utlöst ur denna ssg]
(mera tillf.) = SKOGSSNUVA. Ossiannilsson Hjärt. 33 (1927). Såg ni aldrig Snuvan i kolhyttan någon gång? Göth TräskoP 42 (1938). SAOL (1973).
Ssgr: A (†): SNUV-LÄDER, se B.
B: SNUVE-BLOMMA. (†) skogsfru (se d. o. 3 a). Fries BotUtfl. 3: 218 (1864). Björkman (1889). —
-LÄDER. (snuv- 1790—1854. snuve- 1836—1899) (numera föga br.) om murken ved som på grund av vissa fosforescerande svampmycelier i veden utstrålar ljus i mörker l. om den fasta, packade o. läderartade massa av svampmycelier o. hymenium som förekommer i gamla träd (i sht i bok), uggleved. Möller (1790). Mången gång tränger sig detta svamplager (dvs. mycelievävnaden) i gamla stammar och kallas då snufweläder, möglig wed, ugglewed och dylikt. LfF 1868, s. 322. Snufveläder .., en packad massa af svampars vegetativa system, som förekommer i gamla träd, synnerligast i Bok. Fries Ordb. 114 (c. 1870). NF Suppl. (1899).
Spoiler title
Spoiler content