SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUVA snɯ3va2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. -fv-)
Etymologi
[sv. dial. snuva; till SNUVA, v.2 — Jfr SNUVBÖSSA]
(numera nästan bl. i vissa trakter, vard.) pris snus; mullbänk. Dalin Arg. 2: nr 9, s. 4 (1734). Doslocket knäpper till. Sen kan du berätta. Sätta punkt med en brun salivstråle, göra paus med att vända snuvan innanför läppen. Vi 1952, nr 31, s. 7. — jfr LÄPP-SNUVA. Anm. I samma bet. som SNUVA, sbst.3, förekommer äv. den skämtsamma ombildningen snuverus. Engström Kryss 194 (1912).
Spoiler title
Spoiler content