SNUVA snɯ3va2, v.3 -ade; vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. slang snuva, lura, bedraga; möjl. av sv. dial. snuva, kalklippa, kortklippa, etymologiskt identiskt l. nära besläktat med SNUVA, v.4]
(vard., i sht sport.) lura l. narra l. gäcka (ngn), överlista (ngn); äv. i uttr. snuva ngn på ngt, lura ngn på ngt, ”snyta” ngn på ngt, frånnarra ngn ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskilt fall av snuvande. (Helge) Ekroth .. (är) det senaste decenniets avgudade Ekis, som än i dag får Stadion att ligga dubbelvikt, när han snuvar motståndarförsvaret. Swing 1923, nr 51, s. 5. Någon match att tala om blev det .. aldrig, därtill var Djurgården alltför hopplöst underlägset (det gästande tjeckiska fotbollslaget). .. Nu blev det rena propagandan och ”snuvning på snuvning”. IdrBl. 1935, nr 83, s. 9. Mickel räv snuvades härom dagen på en vacker svensk hare. GbgP 1955, nr 25, s. 8. Han kunde bevisa .., att Vilhelm på det mest samvetslösa sätt hade snuvat sina svågrar. Gustaf-Janson Kiv. 35 (1971).
Särsk. förb.: SNUVA AV10 4. (tillf.) snuva (ngn). Wallis, som snuvade av försvaret (i bandymatchen) och behärskat lyfte bollen över sittande Pelle Bengt (dvs. målvakten). IdrBl. 1924, nr 12, s. 7.
