SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUVA v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(snuff- i ssgr 1637 (: Snuff toback)1797 (: Snuff-Tobak). snuv- (-f-, -ffu-, -ffv- m. m.) 1638 (: snuffua) osv.)
Etymologi
[sv. dial. snuva, snua; motsv. d. snue (ä. d. äv. snuffue), nor. dial. snuva, mlt. snūven, lt. snuven (pr. sg. snuft, snufft, snüfft), mnl. snuven (nl. snuiven), mht. snūben (t. schnauben); jfr likabetydande mht. schnūfen (t. schnaufen), ävensom SNOPPA, v.3; sannol. rotbesläktat med bl. a. SNUSA, SNUT, sbst.; i bet. 3 (åtm. i ssgn SNUV-TOBAK) sannol. lån l. påverkan från lt. — Jfr SKOGSSNUVA, SNUV, SNUVA, sbst.2 o. v.1, SNYVA]
(†)
1) andas hörbart genom näsan; stundom närmande sig l. övergående i bet.: snörvla l. tala otydligt genom näsan l. fnysa o. d.; äv. om häst: fnysa l. flåsa (jfr SNYVA). Seen snuf- och snarkarn som een Soo, / At stackars hustrun knapt får Roo. Lucidor (SVS) 464 (1674). Snufwa .. (dvs.) draga andan hårdt och tätt. Spegel 459 (1712). Nordforss (1805; om häst). Lindfors (1824).
2) (nyfiket) snoka. Skogsnufvan .. tillhör .. den egentliga barrskogen. Der går hon och snufvar natt och dag, och antager skepnad af alla djur, träd och andra naturting, som förekommer i landets skogar. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 278 (1864).
3) dra upp l. in (snus l. snuspulver) i näsan; jfr SNUSA 5. HSH 31: 440 (1638). The som tugga eller snuffwa toback j kyrckian; förmanes förste gången, komme de andre gången igen, stånde kyrckioplicht. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 117 (c. 1650). Schultze Ordb. 4665 (c. 1755).
Särsk. förb. (†): SNUVA IN. till 1, 2: vädrande l. snokande sticka in nosen. Men när i ädlares palats, / Af hungerns bleka satan förd, / Du äfven vågar snufva in — / Hut! vitterhetens racka; hut! Thorild (SVS) 1: 106 (1784).
SNUVA UPP. till 2: snoka upp l. få nys om (ngt) o. d. Weste (1807). Hvar har ni snufvat upp den nyheten? Dens. FörslSAOB (c. 1817). Jag vet intet hur han kunnat snufva upp att jag skulle resa bort. Därs. Schulthess (1885).
Ssgr (till 3; †): A: SNUV-PULVER. [möjl. att hänföra till snuva, sbst.2] = snus-pulver. Billberg EkonBot. 1 (1815). Lindgren Läkem. (1902).
-TOBAK. (snuv- 1637 osv. snuve- 16491699) [sv. dial. snuvtobak; jfr lt. snuuftobak, snufftobak, ävensom t. schnupftabak] snustobak, snus. OxBr. 11: 722 (1637). Alle the som i Kyrkian finnas under Sången eller Predykan Snus eller Snufwetobak intaga skal til Kyrkian böta 2 öre Smt. KulturVg. 1: 81 (1664). En pris snuftobak på tummen. Heidenstam Karol. 2: 127 (1898). jfr portugis-snuvtobak.
Ssgr (†): snuvtobaks-bössa. = snus-bössa; jfr snustobaks-bössa o. snuvbössa. Stiernman Com. 2: 833 (1658). Därs. 4: 718 (1687).
-dosa. [jfr t. schnupftabaksdose] = snus-dosa; jfr snustobaks-dosa. Holm NSv. 44 (1702).
-hus. = snus-hus. Nordmann FinnMellSv. XV (i handl. fr. 1649).
B (†): SNUVE-TOBAK, se A.
Spoiler title
Spoiler content