publicerad: 1980
SNÅLA snå3la2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Grubb 499 (1665)); äv. SNÅLAS -as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-a 1665 osv. -as 1618 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. snåla, snappa åt sig, glupskt förtära, vara snål l. sniken, nor. dial. snåla, snoka l. vädra efter ngt, lista l. snika till sig; sannol. avledn. av det verb som föreligger i nor. dial. snå, leta ivrigt efter, snoka, tätt stryka efter ngt, komma upp mot ngt, sannol. motsv. mht. snāwen, pusta, o. i avljudsförh. till SNUGGA, v.; i bet. I 2 (o. 3) o. II 3 (o. 4) dock åtm. delvis avledn. av l. anslutet till SNÅL]
I. i icke deponentiell anv.
1) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock b).
a) = II 1 a. Jonas gick omkring och snålade efter mat. Svenson-Graner YDom. 139 (1910). En gång då Jonas förbjudit .. (sin hund) att snåla vid bordet, blev denne .. ond. Siwertz JoDr. 233 (1928). (Terriertiken) Topsy tyckte rätt bra om .. (tvättgumman) och satt ofta i köket och snålade då gumman åt. Rudenschöld MHund. 100 (1936).
b) = II 1 b; särsk. (o. utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl.) närmande sig (l. övergående i) 2, särsk. ss. beteckning för att ngn sniket lägger beslag på ngt l. bereder sig en förmån (i sht i refl. särsk. förb., i sht förr äv. i det refl. uttr. snåla sig att få göra ngt, snåla sig till (se SNÅLA TILL SIG) l. snylta l. snika sig till att få göra ngt). Magra muggor bijta wärst. Och förstås om torfftiga Karar, när dhe först komma til ett embete, snåla dhe omkring sigh, och tagha .. (med rätt l. orätt) hwad dhe kunna få. Grubb 775 (1665). Mitt resesällskap, en obehaglig herre, som mot half afgift till .. (kusken) snålat sig att få följa med till Heidelberg. Svanberg RedLefn. 229 (1882).
2) vara snål (se d. o. 2) l. snålt sparsam l. återhållsam; leva snålt; ofta allmännare l. oeg. (jfr 3), ifråga om nödtvungen sparsamhet; jfr 1 b, II 3. Snåla på ngt, stundom äv.: snålt tillvarata ngt. Modern (hade) blifvit som litet konstig. Hon snålade på alting, om det så gälde, att .. (sonen) skalade potatisen för groft. Geijerstam FattFolk 2: 100 (1889). Där var ondt om skogen, och fanns det af en händelse en liten talldunge, var det så pyntadt och fint därinne, som om man gått med räfsa för att snåla på hvarenda kotte och pinne för bränslet. Hülphers Ångermanl. 89 (1900). En småländsk torpare av gamla stammen som i regel arbetade och snålade, fick stundom infallet att han skulle ta sej ett ordentligt rus. Engström Gubb. 19: 217 (1937). Han snålade med läderbitarna så att sulorna inte gick jämt i kanterna (på stövlarna). Martinson OsynlÄlsk. 169 (1943). Snålandet i detaljfrågor i universitetsbudgeten verkar tämligen meningslöst. DN(A) 1965, nr 15, s. 2. — särsk. (föga br.) i uttr. snåla på sig själv, vara snål mot sig själv. Det var en pinande vanära att vid min ålder behöva leva på föräldrarna, som kunde bistå mig endast genom att snåla på sig själva. Malmberg FörfLiv 29 (1952).
3) i bildl. anv. av 2 (jfr SNÅL 3); särsk.: vara snål (se d. o. 3) l. ogenerös; knussla; i sht i uttr. snåla med l. på ngt; ngn gg äv. med obj. (se b); jfr II 4. TurÅ 1911, s. 50. (De) gent emot vilka naturen snålat med förståndets håvor. GHT 1933, nr 220, s. 11. Hon hörde inte till dem som snålar på beröm åt andra. HågkLivsintr. 21: 94 (1940). Hon snålade inte med sig själv. Hon tycktes öppen som en slösares hand. Jag begärde inte bättre än att låta övertyga mig av hennes kyssar. Siwertz Pagoden 166 (1954). — särsk.
b) (i poesi, tillf.) med obj.: snåla med (ngt). En man skall du bliva, / mest ärad under sol, / och alla furstar / överlägsen, / slösande guld / men snålande flykt, / ädel att åse / och i ord vis. Brate Edda 141 (1913).
c) (tillf.) om gryningsljus: lysa snålt (se SNÅL 3 e). (Pojken) låg och ”tänkte” ända tills septembergryningen började snåla i öster. Martinson Nässl. 119 (1935).
d) i sht sport. gå snålt (genom kurva o. d.; se SNÅL 3 e α); jfr e. Med långa, sugande skär tog han långsidorna och smet med utmärkt balans genom kurvorna utan att dock snåla tillräckligt. IdrBl. 1925, nr 11, s. 10.
e) sjöt. i fråga om ekonomiskt sätt att segla; refl., dels i den särsk. förb. SNÅLA SIG UPP, dels i sådana uttr. som snåla sig västerut, gå västerut under det att man snålar sig upp mot vinden (se SNÅLA SIG UPP); äv. icke refl., särsk. i uttr. snåla med styrbordshalsarna, snåla sig upp mot vinden för styrbords halsar. I den båten lärde jag mig litet af segling och lärde mig att snåla med styrbordshalsarne. Engström Bläck 117 (1914). Jag slår under seglet och sträcker ut på fjärden mot Möja. Från sin upphöjda horisont betraktar kossan Britta, hur jag snålar mig västerut. TurÅ 1951, s. 182.
II. dep.
1) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock b β) vara lysten; snika o. d. Schroderus Dict. 268 (c. 1635). ÖoL (1852).
a) i fråga om lystnad efter mat o. d.
α) i uttr. snålas efter l. på (förr äv. åt) ngt, vara l. visa sig lysten efter l. på ngt; särsk. närmande sig l. övergående dels i bet.: tigga ngt (i sht om hund) l. (skamligt l. sniket) lista sig till ngt (jfr 2), dels i bet.: med (anstötlig l. sniken) iver l. glupskhet äta l. ”sätta i sig” ngt. (Sv.) Snålas efter mat, (eng.) To prog for victuals or for one's belly. Serenius (1741). Ekblad 159 (1764: åt). Vid Tasflodens stränder, där renarna .. snålas på den småfisk som ratas av fiskarna. Donner Sib. 172 (1933).
β) utan prep.-uttr. som anger föremålet för lystnaden osv.: vara l. visa sig lysten efter mat l. ngt visst förtärbart; särsk. övergående dels i bet.: tigga mat osv. (i sht om hund) l. snylta efter mat, dels i bet.: äta med (anstötlig l. sniken) iver l. glupskhet, vara glupsk, äta glupskt. (Sv.) Snålas, (t.) freszig seyn, geitzig seyn. Lind (1738). På samma sätt som om du icke ger .. (barnet) tilräcklig mat hemma; om du altid sjelf äter bättre än dit barn, då det är tilstädes; det snart wänjes at gå i grangårdarne och snålas. Posten 1769, s. 554. Laga (, o Bacchus,) at när vinet tryter, / Jag ej sticken blir och arg, / Ej mot värden mig förbryter, / Intet snålas som en varg. Bellman (BellmS) 2: 138 (1772, 1791). (Sv.) Snålas .. (eng.) To Play the parasite, To Haunt good tables. Widegren (1788). Hundarna, som snålades vid borden. Lilius ResMex. 57 (1924). — särsk. i uttr. snålas på ngn, se med lystna l. tiggande (o. avundsamma) ögon på ngn (som äter). Sahlstedt (1773). ÖoL (1852).
b) i fråga om lystnad efter något annat än mat.
α) i uttr. snålas efter ngt l. ngn, begärligt l. sniket l. girigt eftertrakta l. söka komma i besittning av ngt l. ngn; vara sniken l. snika l. (sniket) fika efter ngt; äv. i uttr. snålas på ngt, särsk.: ivrigt längta efter ngt, vara ivrigt begiven på ngt; äv. i uttr. snålas att göra ngt (se slutet). Efter Döden vthan åthskilnadt .. slijkas (trol. felaktigt för snijkas) och snälas (trol. felaktigt för snålas) effter Menniskian, och vpslukar then eena nu, then andra ett annat sin, ther aff kunnom wij (osv.). LBenedicti Lijkpr. 42 (1618). FinKyrkohSP 2: 107 (1643: efter präste Embetet). Thet finn's bland manfolk älskogs tokar, / .. Hos hwilka wänlig mine och later aldrig tålas, / Förr än the tänka strax, man efter them wil snålas. Kolmodin QvSp. 1: 439 (1732). Drängar, Marquetentare och dylike, hwilke gingo olofligen (in i Rokitnoträsken) .. och snålades efter byte, blefwo något hwar gång ombrackte. Nordberg C12 1: 690 (1740). Van Meytens snålades ingalunda efter penningar. BL 9: 104 (1843). Ett barn som snålades på förströelse. Kihlman Papini 12 (1923). — särsk. i uttr. snålas att göra ngt, snålas efter att göra ngt. Kl. är nu Elfva vi Snålas med våra kikare att få se Ulrikasborg, Generalshuset .. och Mjölön. Ehrensvärd BrKickan 27 (1785).
β) utan förb. med prep.-uttr. som anger föremålet för lystnaden osv.; särsk.: vara girig l. sniken l. gniden efter pengar l. ägodelar, snika efter pengar osv., sniket hålla sig framme (där ngt finns att få eller vinna); särsk. (o. utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl.) närmande sig l. övergående i 2. Then ene fljtigt sankar, / .. Han snålas som een Grjp (dvs. en rövare), han krafsar, rykker, rjfwer. Spegel GW 207 (1685). Hon (dvs. den pånyttfödda människan) afwundas och snålas icke. Nohrborg 1066 (c. 1765).
2) (numera i sht i Finl.) i uttr. snålas på ngt, övergående (från 1 a) i bet.: olovligt äta av l. smaka på ngt, snatta av ngt; äv. utan förbindelse med prep.-uttr., övergående i bet.: olovligt äta, snatta. Tjenste-folk, / Som .. / Ej träter, snålas eller swär. Salvius BrudGrafskr. 33 (1740, 1757). Om smör hyste vi den föreställningen, att den som snålades på sådant finge maskar i magen. Lagus Pojk. 31 (1904). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 94 (1958).
3) vara snål (se d. o. 2), snåla (se I 2); numera i sht i uttr. snålas med, i sht förr äv. på ngt, snåla med l. på ngt, o. därmed mer l. mindre liktydiga anv. utan sådant prep.-uttr.; jfr 1 b β. Brenner Dikt. 1: 188 (1711, 1713). (T.) kargen, (lat.) comparcere, (sv.) snålas. Dähnert 138 (1746). Snålas på sina penningar. Meurman (1847). Huru månge äro icke de, som dag och natt gnida och snålas, men ändå icke blifva en styfver rikare? Fehr Und. 127 (1894). Snålas inte så förbannadt med sockret utan stjälp mans hela struten öfver pannkakan. Heidenstam Karol. 2: 178 (1898). Det var ju en missionsauktion. Inte passade det sig att snålas då. Bergfors Norr. 195 (1936). — särsk. (†) i uttr. snålas på ngn (med ngt), i ekonomiskt avseende utnyttja ngn i fråga om ngt l. snylta sig till ngt av ngn; anträffat bl. i bet.: utnyttja ngn gm att få honom att dricka med sig på restaurang, snylta sig till att bli bjuden på sprit av ngn; jfr 1 b β. (Eng.) To spunge upon one, (sv.) Gå och snålas på en, supa på annars pung. Serenius Fff 3 b (1734). Snålas på en med supande. Lind (1749).
4) oeg. l. bildl. (jfr SNÅL 3): snåla (se I 3); särsk. i uttr. snålas med l. på, äv. om ngt, snåla med l. på ngt (se I 3) resp. vara ytterst rädd om ngt. O! hwarför snålas du med dina ord? Hagberg Shaksp. 3: 23 (1848). Michetti kastar ut prismats hela färgglans handlöst och med fulla händer, liksom solen sprider färg och ljus utan att snålas. Nordensvan KonstH 314 (1900). Nodermann Profår. 94 (1902: om). Han hatar mig för det att jag är ung / och stark .. / och äger rätt till alla möjligheter / i detta lif, på hvilket än han snålas — / för feg, för brottslig och för oförnuftig / att dö med hjältens och den vises lugn. Procopé Vers 144 (1909).
III. [till I 1 b, 3, II 1 b β, 2, l. (delvis) till SNÅL (i bet. 1 b β)] ss. förled i vissa ssgr: som av snikenhet l. snålhet utnyttjar ngn l. snyltar till sig ngt o. d.; som är parasitväxt, snylt-; se SNÅL-BLOMMA, -LÄSA, -PLANTA, -SKJUTS, -ÅKARE.
Särsk. förb.: SNÅLA IHOP10 04, äv. HOP4. till I (1 b o.) 2: gm att snåla l. sniket l. gnidet spara l. få ihop (ngt). (Girigbukar som) snåla än mera ihop och göra många fattiga orätt .. (o.) äro .. så snikna at de icke gifwa efter et runstycke. Murbeck CatArb. 6: 95 (c. 1750). jfr hopsnåla. —
1) i uttr. snåla in på ngt, snålt dra l. knappa in på ngt; äv.: snålt spara l. hålla inne med ngt. Fem rdr till hade jag ämnat henne till Julen men snålade in dem tills vidare då jag fick veta huru pass bra hennes finanser stodo för ögonblicket. Bremer Brev 4: 244 (1862). Det är karakteristiskt för de små arbeterskorna (i Paris), att de, äfven om de snåla in på maten, dock gärna kosta på sig en blomma. Cederström Minn. 208 (1913). Snåla in på lönen för tjänarna. Auerbach (1913). Det är dålig affär att snåla in på någon eller några hundralappar i fråga om apparatanskaffning (osv.). Förberg SäljFilm 225 (1946).
2) (numera mindre br.) snålt spara l. spara in (ngt); äv. oeg. (jfr snåla, v. I 3). (En fransman kan tänkas klandra de tyska dryckessederna.) Skulle jag för en dum fransmans skull snåla in en enda klunk för oss? Kommer aldrig i fråga. Lundquist Stinde Borgarf. 7 (1885). Alla Olympens gudar och gudinnor hvila der uppe (på palatsets takmålningar) på moln, och Venus, för hvilken man snålat in toaletten, naturligtvis midt ibland dem. Därs. 161. Auerbach (1913). —
SNÅLA I SIG10 4 0, äv. UTI SIG04 0. (numera bl. mera tillf.) till I 1 b: gm att snyltgästa få i sig. Murbeck CatArb. 6: 106 (c. 1750). —
SNÅLA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4. sjöt. till I 3 e, i uttr. snåla sig upp mot vinden, vid segling gå så högt upp mot vinden man kan utan att förlora alltför mycket i fart. SAOBArkSakkSvar (1978). —
SNÅLA TILL SIG10 4 0 l. SIG TILL0 4. till I 1 b: snylta l. snika sig till (ngt); äv. abs. (i uttr. snåla till sig); förr äv. i uttr. snåla sig något till. De mena Molin lärer vilia liggia och grisa här (i Sthm) quar hela åhret, och snåla sig til ett åhrs lön. Bark Bref 2: 51 (1705). (Klockare) må ej .. pruta eller snåla sig något til af den fattiga. PH 5: 3127 (1751). Tar du (dvs. en tjuv) först den ena (av värdshusflickorna) för näsan på en, och så vill du (gm att bjuda på vin) snåla dig till den andra med ditt tjufgods? Hallström Sagodr. 103 (1910). särsk. (mera tillf.) oeg. l. bildl.; särsk.: ”stjäla” sig till (tid för att göra ngt). Vänstra sidans klippor (vid floden Sutlej) äro lika branta (som den högra sidans) och ändå har man också där snålat sig till en stig, som förenar Tavaling med Nesang och Morang. Hedin Transhim. 3: 536 (1912). Asplund LivSmultr. 58 (1945; med avs. på tid). —
SNÅLA UNDER SIG. (†) till I 1 b, anträffat bl. abs.: sniket l. girigt lägga under sig ägodelar l. dyl. Murbeck CatArb. 6: 90 (c. 1750). —
SNÅLA ÅT SIG10 4 0. till I 1 b: snylta l. snika åt sig; tigga åt sig; särsk. abs. När en torfftiger kommer til ett ämbete, snåler han giärna åth sigh til dhesz han blijr wäl mätter, och får något i Taskan. Grubb 499 (1665). (Den spanske tiggarens) föda består af ett par brödbitar och några apelsiner, som han kan snåla åt sig hvar som helst. Lindqvist BakMoln. 245 (1911).
Ssgr (i allm. till III 2; jfr äv. de under snål anförda ssgrna): A: SNÅL-BLOMMA. (†) ört som är snyltgäst, parasiterande ört. Oldendorp 1: 175 (1786). —
-LÄSA. (mera tillf.) snåla sig till att läsa (i tidning o. d. som annan person läser). SvD 1970, nr 316, s. 10. —
-SKJUTS.
1) gratisskjuts (som man tigger l. snyltar sig till); skjuts som ngn utnyttjar ss. objuden passagerare l. fripassagerare; äv. (allmännare l. oeg.; jfr 2) ss. beteckning för att person l. djur kommer fram utan att behöva använda egna krafter; särsk. i uttr. åka snålskjuts, i sht förr äv. åka på snålskjuts, åka gratisskjuts (som man tiggt l. snålat sig till) l. åka ss. objuden passagerare l. fripassagerare. LBÄ 16—17: 93 (1798). Utom körkarlarna åtföljdes (for-)lassen af åtskilliga andra personer, som .. åkte snålskjuts genom att stundvis ställa sig på medarna eller till och med klänga sig upp och slå sig ned på forornas innehåll. Quennerstedt Torneå 1: 98 (1901). En grå åsna med sin halmhatt vickande kring öronen stretade fram med ett jättelass utan att ta notis om den kraftiga mulan som åkte snålskjuts mellan skaklarna bakom honom. BonnierLM 1954, s. 468. Många militära chefer (i Frankrike) har redan utfärdat förbud för sina meniga att tigga snålskjuts vid vägkanten. DN(A) 1964, nr 47, s. 11.
2) mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. betecknande att ngn drar fördel l. får fördel av vad ngn annan l. andra åstadkommit l. förtjänat (i sht i uttr. åka snålskjuts på ngn l. ngt); i sht förr äv. i uttr. betecknande att ngn l. ngt på nåder l. gm (nedlåtande) välvilja o. d. får komma med i ett sällskap o. d. resp. i visst sammanhang (särsk. i uttr. komma med l. vara med på, i sht förr äv. komma på snålskjuts); i uttr. på snålskjuts i sht förr äv.: utan att betala, gratis. Komma på snålskjuts. Vara med på snålskjuts. Tholander Ordl. (1872). Jag säger vår (dvs. vår skara), eftersom jag var med, och det ingalunda blott på snålskjuts, utan gärna, så liten jag var, t. o. m. som förman i hopen (av barn på äventyr). Lagus Pojk. 7 (1904). Hvarje dans kostade fem cents, och banan utrymdes mellan hvart nummer, så att ingen kunde dansa på snålskjuts. Grebst Året 172 (1913). Skulle hon .. ställa sig utanför (den fackliga organisationen), åka snålskjuts på de höjningar hennes kamrater finansierade med sina avgifter. Var det samhällsanda? Runeborg Koltr. 48 (1963). —
-ÅKARE. (tillf.) person som åker snålskjuts; särsk. motsv. -skjuts 2. Östlind Nationalek. 85 (1948).
B (†): (I 2 (o. II 3)) SNÅLE-DAG. dag när man snålar. Det är icke hvar dag bakedag, somlig snåledag. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Avledn.: SNÅLERI, n. (mindre br.) till I 2, II 3: snålande; snålt trakterande o. d. I förbittrad ton vände sig den ene .. (av två restauranggäster) till (källarmästare) Strandberg med en anmärkning om snåleri — glasen voro ej fyllda upp till rand. Hallner PysGubb. 72 (1920). Men för all del snåla du, så länge du kan, det kommer inte att räcka länge, ditt snåleri, jag känner dig. Martinson BakSvenskv. 249 (1944). —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content