SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄRLA snæ3rla2 l. snä3rla2 l. SNÄLA snæ3la2 l. snä3la2, om djur f. l. r., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(snäla 1916 osv. snärla 1906 (: ormsnärlor, pl.) osv.)
Etymologi
[sv. dial. snärla, smal l. spenslig varelse; till den rot som föreligger i SNARA, v.1 (jfr SNÄRLE). — Jfr SNÄLLA, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om ödla. Modin GTåsjö 322 (1916). jfr ORM-SNÄLA.
2) fnurra på tråd. Fatab. 1920, s. 158.
Spoiler title
Spoiler content