SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄRLE, m.
Etymologi
[sv. dial. snärle, snäril, snärell, snöre på besmanshank (Hof DialVg. 269 (1772)); jfr sv. dial. snärla, fnurra på tråd (se SNÄRLA) ävensom ä. d., d. dial. snerle, om lycka l. fnurra på tråd l. om olika klängande växter; avledn. av SNARA, sbst.1]
(†) om (växt tillhörande) släktet Cymbalaria Hill, vars växter har nedliggande l. nedhängande stjälkar. Lilja SkånFl. 445 (1870; om släktet). — jfr ÅKER-SNÄRLE.
Ssg (†): SNÄRLE-MINGA. växten Cymbalaria muralis G., M. & Sch., murreva. Lyttkens Växtn. 209 (1904).
Spoiler title
Spoiler content