SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄRKE snær3ke2, n.; best. -et; pl. = resp. -en.
Etymologi
[sv. dial. snärke; sannol. ombildning av SNÄRE (med anslutning till sådana ord som BJÖRKE, BÖKE, EKE)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snår (se SNÅR, sbst.1). TJäg. 1832, s. 31 (: Snärrket).
Spoiler title
Spoiler content