SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄRP snær4p, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. snärp; dialektal biform (med uttal med ä-ljud) till SNARP, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SNARP, sbst.1 3. Bladen förderfvas (av snömögel) .. och bilda s. k. snärp eller fäll, som bör borträfsas, medan marken ännu är frusen. Holmström Naturl. 2: 114 (1889).
Spoiler title
Spoiler content