SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1981  
SOFISTERI sofis1teri4, äv. sω-, l. 1004, n. (Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610) osv.), förr möjl. äv. f. (PErici Musæus 1: 251 b (1582: mångahanda ilfundigh Sophistrij; möjl. n. pl.)); best. -et, äv. -t; pl. -er (Dalin Arg. 1: 58 (1733, 1754) osv.), förr möjl. äv. = (G1R 29: 281 (1559; möjl. sg.), Schroderus Os. 1: 149 (1635; möjl. sg.)).
Ordformer
(förr äv. soph-. -eri (-erie, -erij) 1559 osv. -rij 1582)
Etymologi
[jfr t. sophisterei, eng. sophistry, fr. sophisterie; till SOFIST]
motsv. SOFIST 1 o. 2, om handlingen att argumentera l. resonera på det för sofister (i sht förr äv. fritänkare l. villolärare) kännetecknande sättet; argumentation l. resonemang som består av skenargument l. av spetsfundiga distinktioner l. utredningar o. d.; äv. konkretare, om enskilt fall av argumenterande l. resonerande på det för sofister (i sht förr äv. fritänkare osv.) kännetecknande sättet, sofism (se SOFISM, sbst.1 1); jfr SOFISTIKATION 1. G1R 29: 281 (1559). (Doktor J. Raumannus) skall .. föreholla (ungdomen vid Uppsala universitet), at han icke förnöther tijdhen vdi onyttigt sophisterij. Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610). Skrymtaren lärer til slut förbanna sitt sophisterie, och sanningen til ära tilstå, at det är en dårskap. Hoffmann Förnöjs. 87 (1752). Idel sofisterier, min nådiga! Östergren (1943).
Spoiler title
Spoiler content