SOFISTIKERA sofis1tike4ra l. sof1istike4ra, äv. sω-, l. 10040, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. (föga br.) SOFISTICERA -ise4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-ikera 1934 osv. -icera 1969)
Etymologi
[av eng. sophisticate, till p. pf.-stammen i mlat. sophisticare, förfalska, bedraga, till lat. sophisticus, sofistisk (se SOFISTISK). — Jfr SOFISTIKATION]
göra spetsfundig l. utspekulerad l. (för)konstlad o. d.; dels med obj. (betecknande lära o. d.), dels (o. företrädesvis) i a o. b. En tid, då teologien har en tendens att formaliseras och sofistikeras. SvD(A) 1963, nr 1, s. 5. — särsk.
a) i p. pf. i adjektivisk anv.: spetsfundig l. utspekulerad l. (för)konstlad l. dubbelbottnad l. (pretentiöst) intellektuell; högt utvecklad l. komplicerad l. förfinad; världserfaren l. blaserad l. elegant. Funch o. Wettergren Hawaii 173 (1934). Jag vet ingen som har ett så subtilt och sofistikerat skämtlynne som du. Starfelt Blindb. 158 (1951). En och annan sofistikerad blondin i päls läppjade förstrött på en starköl (på nattklubben). AB 1955, nr 291, s. 28. (Rymdfarkosten) Surveyor är betydligt mer sofistikerad än sina föregångare. SvD(A) 1966, nr 147, s. 28.
