SOL sol4, sbst.4, r. l. m.; best. (tillf.) -en; pl. sols sol4.
Etymologi
[av ä. fr. sol, av ffr. solt, sol, etymologiskt identiskt med SOLDO. — Jfr SOU]
num. om ä. franskt mynt (första gången präglat år 1266 o. svarande mot de germanska ländernas skilling) vars värde vid decimalsystemets införande (o. livrens avskaffande) år 1795 utgjorde tjugondelen av en livre; äv. dels om detta mynts frankiska föregångare (vars värde under karolingisk tid utgjorde tjugondelen av ett pund), dels om förebilden för detta sistnämnda mynt, det (omkring år 312 införda) senromerska guldmyntet solidus; i sht förr äv. (i skildring av ä. förh.) om senare franskt (räkne)mynt av värdet fem centimes (l. tjugondelen av en franc), sou; äv. om räkneenhet svarande mot vart o. ett av ovannämnda mynt. (Antimonmalm från Auvergne) Kostade 24 Sols .. per skålpund. Dædalus 1952, s. 115 (1747). Priset på denna (av en fransk målare framställda) olja blifwer trettio Sols Bouteillen. GT 1788, nr 16, s. 3. (Mannen som skulle straffas för stöld av en jaktfalk lyssnade) medan härolden läste upp lagen - - ”tolf sols i silfver - - sex uns kött vid hjertat - - så skyddar sire Enguerrand ädlingarnes nöjen”. Hallström Purpur 60 (1895). Sou ell. Sol .. (dvs.) franskt mynt, = 5 centimer = 3,5 öre. Ekbohrn 2: 270 (1904). Sou .., i äldre tid (till 1715) Sol .. präglades från merovingernas tid i guld och omkr. slutet af 1100-talet i silfver samt blef från 1300-talet = 1/20 livre. 2NF 26: 451 (1917). (Det bör nämnas,) att det karolingiska pundet var indelat i 20 sols (solidi). SAOBArkSakkSvar (1977).
