SOLAN sola4n l. sω-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst (efter mönster av sådana ord som OCEAN, PLATAN m. fl. bildad) kortform för lat. solanum (jfr t. o. eng. solanum), växtsläktet Solanum, möjl. avledn. av lat. sol (se SOL, sbst.1). — Jfr SOLANACÉ, SOLANÉ, SOLANIN]
(numera föga br.) bot. om (individ av) växtsläktet Solanum Tourn.; särsk. i vissa uttr., dels svart solan, S. nigrum Lin. (som har svarta bär), nattskatta, dels besksöt l. sötbesk solan, S. dulcamara Lin., besksöta. Liljeblad Fl. 93 (1798; om släktet). Nordquist Dietrich Anv. 94 (1806: Swart Solan). Därs. 95 (: Besksöt Solan). På trädgårdssängar är den svarta Solanen ett ganska ledsamt .. ogräs. Torén Rebau o. Hochstetter 226 (1851). Sötbäsk Solan. Därs. Solan, .. (dvs.) det artrika slägtet Solanum L. Må hända blir det nödvändigt att behålla detta Latinska namn såsom gemensamt slägtnamn, emedan intet af de inhemska är dertill lämpligt. Fries Ordb. 115 (c. 1870).
Ssgr (numera föga br., bot.): SOLAN-FAMILJ(EN). om (individerna i) växtfamiljen Solanaceæ, potatisfamilj(en). Solanfamiljen .. är giftig och har en obehaglig lukt och färg. Hartman Naturk. 120 (1836). Schulthess (1885). —
-SLÄKTE(T). växtsläktet Solanum Lin., potatissläkte(t). Dalin 582 (1871). —
-ÄPPLE. [jfr t. solanapfel] (†) om (frukten av) växten Lycopersicon esculentum Mill. (syn. Solanum lycopersicum Lin.), tomat; jfr solonäpple. Rålamb 14: 68 (1690).
