SOLANIDIN sol1anidi4n l. sωl1- l. så1- l. sω1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. solanidin, eng. o. fr. solanidine; till SOLANIN]
kem. kristallinisk alkaloid med steroidstruktur (numera bestämd ss. C27H43NO) som förekommer i solanin o. framställes gm hydrolys av detta ämne. Solanin .. (är) delbart i socker och alkaloiden solanidin. UpsLäkF 1868—69, s. 108. Solanin har basiska egenskaper och kan därför betecknas som en glykoalkaloid. Af utspädd saltsyra eller svafvelsyra spjälkas det i en bas, solanidin, och galaktos m. fl. sockerarter. 2NF 26: 292 (1917).
