SOLFATAR sol1fata4r, r. l. f.; best. -en; pl. -er (i ä. belägg möjl. äv. att hänföra till sg. solfatara, Bergman Jordkl. 1: 406(1773) osv.); äv. (numera mindre br.) SOLFATARA sol1fata4ra, äv. 1032, l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Hammargren Jordkl. 145(1854), Ramsay GeolGr. 1: 116(1912)) l. -as (Klinckowström BlVulk. 2: 38(1911)), förr möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(-ar 1832 osv. -ar- i ssgr 1828 (: Solfatar-verkningar) osv. -ara 1783—1912. -ara- i ssgr 1795 (: Solfatara Alunmalm)—1946 (: solfataraglasyr). -arer, pl. 1773 osv.)
Etymologi
[jfr t. solfatare, solfatara, eng. solfatara, fr. solfatare; av ital. solfatara, eg. namn på en solfatar i trakten av Neapel, till solfo, svavel, av lat. sulphur (jfr SULFAT)]
geol. spricka l. sprickzon ur vilken (ss. en efterverkan av vulkanutbrott) gaser innehållande svaveldioxid l. svavelväte o. d. strömmar fram ur jorden (o. där svavel avsatt sig); förr äv. om svavelkälla; jfr GAS-VULKAN.De med svafvelaktigt vatten fylda svalj, eller så kallade Solfatarer i Kyrkostaten, imellan Toscanska hafvet och Apennin. Bergman Jordkl. 1: 406(1773). Från Reykjahlid redo vi en dag till det berömda Namafjall och besågo dess underbara solfatarer och dyvulkaner. FoFl. 1919, s. 248.Hadding Geol. 41(1954).
Ssgr: SOLFATAR-ALUNMALM. (†) vulkanisk bergart ur vilken alun utvittrar. Retzius Min. 158(1795: Solfatara Alunmalm). —
