SOLFERINO sol1feri4no l. -ω, n.; best. -t.
Etymologi
[jfr t. solferino, n., eng. solferino, fr. solférino; efter den italienska orten SOLFERINO, med anledning av att färgämnet upptäcktes strax efter slaget vid Solferino 1859. — Jfr MAGENTA]
(numera föga br. om (fuksin som ger) en klar rubinröd färgnyans. UB 5: 500 (1874). Ekbohrn (1904).
Ssgr (numera föga br.): SOLFERINO-KLÄNNING. ”solferinoröd” klänning. Hedberg Sardou 13 (1866; fr. orig.: groseille). —
-RÖD. [jfr t. solferinorot, fr. rouge Solférino] som har den röda färgnyans som kännetecknar ”solferino”; äv. i n. sg. obest., i substantivisk anv., om (färgämne som ger) denna nyans. Levertin 23: 160 (1900). MeyerVarulex. (1952; i n. sg. obest.).
