SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLID sωli4d l. so-, adj. -are; n. o. adv. solitt -it4 (Atterbom Minn. 513 (1818: solidt, adj.), Lundell (1893: solitt) osv. Anm. Den äldre skrivningen solidt torde stundom återge ett uttal med långt i; jfr Tegnér Natur 37 (1886). En mot uttalet med långt i svarande skrivning solit föreslås ss. alternativ till solitt av A. Noreen (1905) i Rättskrivningsreformen 1906, s. 129) ((†) n. o. adv. =, Annerstedt UUH Bih. 2: 61 (i handl. fr. 1663; n. sg.), Leopold 3: 461 (1794, 1816; adv.), Polyfem III. 11: 3 (1811; n. sg.); jfr: Weste FörslSAOB (c. 1817; utan indefin. neut. i sing.); pl. =, UUKonsP 12: 152 (1676)).
Ordformer
(förr äv. solide)
Etymologi
[jfr t. o. eng. solid, fr. solide; av lat. solidus, gedigen, fast, hel, besläktat med salvus, välbehållen, frisk, till den rot som föreligger i SÄLL. — Jfr KONSOLIDERA, SALDER, SALDERA, SALVAGARDE, SOLDO, SOLIDAR, SOLIDARISK, SOLIDERA, SOLIDIFIERA, SOLIDITET, SOLIDUM, SOLIDÄR, SOLLICITERA]
1) som (är jämförelsevis hård o.) saknar håligheter (o. alltigenom är av samma ämne); fast (motsatt: flytande l. gasformig) l. kompakt l. massiv (se MASSIV, adj. 1, 2); gedigen (se d. o. 1); jfr 4. Wid stora .. dörren (till kyrkan), står en stor, skiön solide och räfflad column af (marmor). SvBrIt. 1: 44 (c. 1700). Hade jag (vid planerandet av en dammbyggnad) på något djup kunnat nå berget, så hade jag ej föreslagit rustverk, utan solid mur ifrån bottnen. JEurenius (1764) i Dædalus 1952, s. 84; jfr 2. Jupiters bildstod var gyllne och Victorias af solidt guld. Atterbom Minn. 513 (1818). Föremål för analytiska undersökningar kunna befinna sig i olika aggregationsformer, d. ä. kunna vara solida kroppar, vätskor och gaser. Berzelius Kemi 2: 777 (1822). Utifrån verkar sävruggarna alldeles solida. Men ser man dem från luften, finner man att de ofta är ringformade. Selander LevLandsk. 176 (1955). — särsk.
a) om föda: fast (motsatt: flytande); äv. (o. numera företrädesvis) i utvidgad anv. (äv. om maträtt l. måltid l. om beskaffenheten hos föda l. maträtt l. måltid): (riklig o.) närande l. bastant l. rejäl (jfr 4 a). SvFlH 1: 375 (i handl. fr. 1676). Födan bör vara styrckande och lättsmält, mer fluid än solid. Westerdahl Häls. 463 (1764). Jag är nöjd med två solida rätter, soppor och bakelser behöfvas ej. Weste FörslSAOB (c. 1817). En solid engelsk breakfast med allehanda kött, smör, bröd och te. Lagergren Minn. 5: 95 (1926). Det blev en svensk släkt- och festmiddag av solidaste slag. Hellström Lekh. 500 (1927).
b) tekn. [jfr eng. solid injection] i utvidgad anv. (jfr a), i uttr. solid injektion, om insprutning av bränsle i dieselmotor via ett spridningsmunstycke utan tillhjälp av tryckluft, direktinsprutning. Nerén (1930).
2) stabil l. stadig l. stark; jfr 4. Palmstedt Res. 15 (1778). Ehuru någon olycklig wådeld inom detta solida och för eldswåda ganska wäl försedda Opera-hus icke kan wara at befara, .. förnyas härmedelst (en kungörelse). PH 12: 504 (1782). Synnerligen solitt byggd långfärdskutter. Östergren (1943). En ganska kortvuxen, men solid man, något fyrkantig, som huggen ur en trädstam. Lundkvist Vindingev. 74 (1956). — jfr O-SOLID.
3) geom. som har tre dimensioner; äv. om vinkel: som utgör den del av rummet som omsluts av en konisk yta av godtycklig form. Brandt Math. 37 (1718). Solid figur, eller kropp, kallas det, som har längd, bredd och diuphet. Strömer Eucl. I. 2: 253 (1748). Solid vinkel. 3NF 23: 1322 (1937).
4) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2 (jfr 1 a, b). — jfr O-SOLID.
a) om ngt sakligt; särsk.: gedigen (se d. o. 2) l. säker l. pålitlig l. grundlig l. djup(gående). Solida kunskaper. Ett solitt vetande. Annerstedt UUH Bih. 2: 61 (i handl. fr. 1663). Jag (dvs. E. Carleson) har mig .. väl bekant, på hvad solid grund samma Deputation (dvs. stora sekreta deputationen) .. bygt sin föreställning (angående tillsättande av kanslipresident). 2RARP 18: 409 (1751). Den solidaste okunnighet. Polyfem IV. 16: 2 (1811). Solid vänskap. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i ekonomiskt l. juridiskt avseende säker l. pålitlig; äv. dels om ekonomi: god, dels om förmögenhet: ansenlig; jfr b β. UUKonsP 12: 152 (1676). (Banken i Amsterdam) är en af de Solidaste. Zettersten AnmMynt 104 (1771). Jag hör nog inte till dem, som skapa sig en verklig, solid förmögenhet. Siwertz Varuh. 207 (1926). Ha solid ekonomi. SvHandordb. (1966).
β) (ålderdomligt) om tänkesätt l. sinne o. d.: stadig l. stabil l. stadgad; äv. om avsikt: god l. allvarlig; jfr b γ. SvMerc. IV. 1: 138 (1758). Rydén Pontoppidan 491 (1766; om sinnen). Inbillar .. (den uppvaktande unge mannen) den fjollan en hop solida afsigter, .. så mycket bättre. Levin Schiller Cab. 21 (1800). Jag har alltid hört sägas att .. (kronprins Oskar) skall vara mycket stadgad och ha solida tänkesätt. Tegnér Brev 2: 227 (1822).
γ) om färg: hållbar; äv.: (i det närmaste) enhetlig; numera nästan bl. ss. ssgsförled. Westring SvLafv. I. 2: 238 (1805). (Det rödbruna färgämnet i krappen) ger vid tygers färgning en tegelröd, icke vacker, men ganska solid färg. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 262.
b) om person; särsk.: pålitlig l. rejäl l. duglig l. redbar. VDAkt. 1707, nr 509. Den solida skånska barnsköterskan .. övertog skötseln av Malcolm. Siwertz Tråd. 90 (1957). — särsk.
α) (ålderdomligt) som har solida (i bet a) kunskaper, kunnig, lärd; grundlig (i studier); om författare äv.: tung l. svårläst. En .. tryckt book, hwilken en solid man 1691 å trycket låtit uthgå. VDAkt. 1699, nr 676. För tillfällig kursivläsning synes Livius vara en väl solid författare. PedT 1898, s. 59. Carl S. var .. solid i Studium. Fatab. 1957, s. 129.
β) i ekonomiskt avseende pålitlig (o. rättskaffens), solvent; rangerad, välbeställd; jfr a α. Solida handlande. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den tjocka guldlänken .. i förening med ansiktets trygga, själfbelåtna prägel (gav fattighussysslomannen) .. utseendet af en solid gentleman. Rydberg 8: 151 (c. 1855). Varje företagare måste .. räkna med risken att han säljer varor till köpare som är mindre solida, råkar på obestånd och inte kan betala sina skulder. Pokorny Aktier 109 (1957).
γ) med tanke på psyke: stadgad l. sansad o. d.; i psykologiskt fackspr. äv.: som uppvisar normal fasthet hos o. förankring av den psykiska processen; jfr a β. Frey 1850, s. 519. Att även för livets vanliga förhållanden fullt solida individer kunna vid abnorma påfrestningar reagera på ett sjukligt sätt visa .. bland annat erfarenheterna från världskriget. Wigert PsykSj. 1: 146 (1924). PsykPedUppslB 1735 (1945). jfr SUB-, SUPER-SOLID.
δ) (vard.) i sådana uttr. som solid alkoholist, utpräglad alkoholist. Jag höll på att utveckla mig till en ganska solid alkoholist. Procopé Insp. 32 (1915).
c) ss. adv.; särsk.: allt igenom l. helt o. hållet. Leopold 3: 461 (1794, 1816). Det var väl praktiskt taget de första icke solitt vänliga ord som blivit sagda i detta äktenskap. Thorén Herre 48 (1942).
Ssgr: (1) SOLID-DRAGEN, p. adj. [jfr eng. soliddrawn] (†) om rör: som saknar söm o. framställts (av ett massivt arbetsstycke) gm dragning, heldragen (se d. o. 1). PriskatalSonesson 1895, s. 124. TT 1901, Allm. s. 161.
(4 a γ) -FÄRGAD, p. adj. (i fackspr.) vars färg är (i det närmaste) enhetlig l. sammansatt av (i det närmaste) enhetliga fält. SDS 1976, nr 345, s. 18 (i pl., om katter).
(1) -GJUTNING. (förr) gjutning av kanonrör med massivt gods utan hålighet (avsedda att efter gjutningen förses med lopp gm borrning). Rig 1932, s. 10.
(4 a γ) -GRÅTT, n. (förr) för färgning av obetad bomull avsett färgämne som gav en hållbar grå färg. Kjellin (1927).
(4 a γ) -GRÖNT, n. [jfr t. solidgrün] (förr) för färgning av ylle l. betad bomull avsett färgämne som gav en hållbar grön färg. (Ekenberg o.) Landin 607 (1893).
(4 b α) -LÄRD. (†) grundligt lärd. HWalström SpecPaid. 55 (1773).
(4 a γ) -VIOLETT, n. [jfr t. solidviolett, fr. violet solide] (förr) för färgning av textilier använt färgämne som gav en hållbar violett färg. Ekenberg (o. Landin) 331 (1890).
Avledn.: SOLIDERA, se d. o.
SOLIDHET, r. l. f. (mera tillf.) soliditet; särsk. till 2. Östergren (1943).
Spoiler title
Spoiler content