SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLMÖJA 3l~möj3a, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. solmöja; sannol. utlöst ur en ombildning av ett ord motsv. nor. dial. soleimblom, solemblom, av en ombildning av nor. dial. soleia, soløy, soløya, ranunkel, kabbeleka m. m. (se SOL-ÖGA, sbst.2)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Ranunculus acris Lin., smörblomma; jfr SOL-ÖGA, sbst.2 Liljeblad Fl. 188 (1792). Nyman VäxtNatH 1: 260 (1867; från Dalsl.). Anm. Den hos Linné Fl. 197 (1755) förekommande formen somöjor, pl., torde bero på tryckfel. Denna sannol. felaktiga form upptas efter Linné av flera källor. Rothof 471 (1762). ÖoL (1852).
Ssg: SOLMÖJE-GRÄS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = solmöja. Linné Vg. 235 (1747).
Spoiler title
Spoiler content