SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLOTNIK sol1otnik4 l. 1- l. -ωt-, l. med mer l. mindre genuint ryskt uttal, r. l. m.; best. -en; pl. =. Anm. Ngn gg förekommer den ry. pl.-formen solotniki. Fatab. 1963, s. 136 (: 96 zolotniki).
Ordformer
(äv. zo-, -nick)
Etymologi
[jfr t. solotnik, eng. o. fr. zolotnik; av ry. zolotnik, till zoloto, guld, i avljudsförh. till GULD]
(om ä. ryska förh.)
1) viktenhet utgörande 1/96 av ett ryskt skålpund (o. motsvarande 4,26574 gram). I Guld-mynt utslås (i Ryssl.) .. hela Imperialer à 3 85/96 och halfwa dito à 1 15/16 Solotnicks wigt samt 88 Solotnicks finhet. Zettersten AnmMynt 94 (1771); jfr 2. 2SvUppslB 32: 314 (1955).
2) beteckning för guldmängden (finguldet) i en legering, angiven i 96-delar av legeringens vikt. Zettersten AnmMynt 94 (1771).
Spoiler title
Spoiler content