SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLSTICE, r. l. m.; anträffat bl. i best. -en.
Etymologi
[jfr eng. solstice; av fr. solstice, av lat. solstitium, sommarsolstånd (se SOLSTITIUM)]
(†) solstånd; anträffat bl. i sg. best., om sommarsolståndet. Från södern / Förtäras af Solsticens eld. JGOxenstierna 4: 363 (1815; eng. orig.: Solstitial summer's heat).
Spoiler title
Spoiler content