SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOMNAMBULANT som1nambɯlan4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. somnambulant; av lat. somnus, sömn (se SÖMN) o. ambulans (gen. -antis), p. pr. av ambulare, vandra (se AMBULERA)]
(numera bl. tillf.) somnambul (se d. o. I), sömngångare; äv. bildl. Phosph. 1811, s. 187 (bildl.).
Spoiler title
Spoiler content