SOMNAMBULATORISK som1nambɯ1latω4-risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av lat. somnus, sömn (se SÖMN), o. ambulatorius, rörlig, till ambulare, vandra (se AMBULERA)]
(numera bl. tillf.) sömngångaraktig l. sömngångar- l. sömngångs-; särsk. bildl. (För skolorna) kan den ambulatoriska methoden bli lika somnambulatorisk, som class-methoden. Törneros (SVS) 4: 179 (c. 1827).
