[liksom eng. sorb av t. sorbe, sidoform till serbe, av sorb. serb (se SERB)]
person tillhörande en västslavisk folkstam som sedan omkr. 800 e. Kr. bott i östra Tyskl. (o. varav en spillra finns kvar i Lausitz i det nuvarande Östtyskl.); i sht i pl. (särsk. i pl. best., om folkstammen). The Zoraber och Wender, som boo widh Elfwen Elster i Meissen, blefwo .. til Christum omwände. Schroderus Os. 2: 567(1635). Sorberna nådde från polaberna ner till tjeckerna i Böhmen och Mähren. Nordenstreng EurMänRas. 195(1917).
Avledn.: SORBISK, adj. [jfr t. sorbisch, eng. sorbish] som tillhör l. härstammar från l. avser (en sorb l.) sorber l. sorberna. Sorbiska literaturen. NF 20: 2045(1899). Ćišinski .., sorbisk (vendisk) skald (1856—1909). 3NF 4: 1097(1925).
Avledn.: sorbiska, r. l. f. om den av sorberna talade dialekten, vendiska. NF(1890). Nordenstreng EurMänRas. 195(1917).
