publicerad: 1982
SOTNA sω3tna2, v. -ade.
Etymologi
[till stammen i SOT, sbst.3 (jfr SOT-MÖRK 3, -MÖRKER), l. SOTIG, adj.2 (jfr d. o. 2), efter mönster av MÖRKNA, SVARTNA]
(tillf.) i fråga om ljusförhållanden: bli mörk, mörkna. Det började sotna och land syntes inte längre. De ställde sig vid relingen och tittade ner i de grönvita skumvirvlarna. VeckoJ 1952, nr 10, s. 33.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content