publicerad: 1982
SOT sω4t, sbst.3, n. (2Mos. 9: 10 (Bib. 1541) osv.), äv. (numera i sht i vissa trakter) r. l. m. l. f. (De Geer SHT 4 (1843; i bet. 2), HantvB I. 5: 470 (1937; i bet. 1) osv.); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en.
Ordformer
(sot (-oo-) 1538 osv. sotth 1554)
Etymologi
[fsv. so(o)t, n., sv. dial. sot, n. l. m. l. f., motsv. ä. d. soot, d. sod (best. -en), fvn. sót, n. (nor. dial. sot, n.), mlt. sōt, mnl. soet, zoet, feng. sōt (eng. soot); jfr bulg. sažda, fir. sūide, ävensom den lit. pl.-formen súodžiai, sot; till förlängningsstadiet av roten i SITTA, v. — Jfr SOT, sbst.1]
1) koll. l. ss. ämnesnamn: vid förbränning av organiska ämnen bildade oförbrända svarta stoftpartiklar bestående av finfördelat kol (o. förbränningsprodukter av annat slag, särsk. tjärbeståndsdelar); i sht om sådana stoftpartiklar som dels finns i o. följer med rök från eld(stad) o. avsätter sig ss. ett svart l. mörkt lager l. överdrag på ngt (äv. om förhårdnat sådant lager l. överdrag i skorsten o. d.), dels innehålls i bränt trä l. i träkol o. avsätter sig ss. svärta på händer l. kläder o. d. vid beröring; äv. oeg., om (anhopning l. avsättning o. d. av) stoftpartiklar l. annan materia som liknar l. erinrar om sot (i ovan angiven bet.), särsk. om sotliknande svart l. mörk orenlighet l. smuts (stundom äv. övergående i allmännare bet.: orenlighet, smuts); äv. mer l. mindre bildl., särsk. om ngt som är (djupt) svart l. mörkt till färgen. Rent, orent sot, sot som enbart består av kol resp. som utöver kol innehåller andra (förorenande) beståndsdelar. Vad har du för sot på näsan? VarRerV 28 (1538). När han (dvs. röken) fasnar i Skorstenen, så är han Soot. Schroderus Comenius 47 (1639). Är Elden lös på Norremalm .., klämtas öfwer alt tre slag ... Men när sot brinner i Skorsten, et slag allenast i den Församling, därest sotet brinner. PH 1: 769 (1728). Ögonen svarta som kol, med en tindrande gnista i sotet, / Brunno i hufvudet djupt. Runeberg (SVS) 3: 251 (1841). Det bådar .. blåst och storm, när sotet glöder på grytbottnen eller kittelringen. Wigström Folkd. 1: 128 (1880). Sot erhålles alltid vid för tidig avkylning av en lysande låga, t. ex. genom införandet i lågan av ett kallt föremål. Bolin OrgKem. 11 (1925). En fallfärdig bastu .., vars timmer på inre sidan glimrar av lagrat sot. Diktonius Mull 31 (1934). Alla (smeder) gjorde då (dvs. på lördagen) en grundlig tvättning för att få bort allt sot, som fastnat under hela veckans arbete. Järnbruksminn. 51 (1952). — jfr GLANS-, KITTEL-, KOL-, LAMP-, SKORSTENS-SOT. — särsk.
a) om (renat) sot (speciellt framställt o.) använt för tekniska (förr äv. medicinska) ändamål; särsk. om sådant sot (äv. benämnt: kimrök) använt ss. svart färgämne (särsk. för beredning av trycksvärta). Hiärne Berghl. 450 (1687; använt vid salmiakberedning). Sot. Glänsande, en matsked pulfweriseradt; intages i warmt dricka mot fråszan ... Brukas ock i plöresi eller håll och styng. Darelli Sockenapot. 97 (1760). I alla svarta färger är huvudbeståndsdelen sot. HantvB I. 7: 372 (1939). Kimrök .., sot, .. framställes tekniskt genom att förbränna tjära, naftalin, harts, hartsrika trädslag, ss. gran, tall m. m. .. (o.) användes som svart färgämne. 2SvUppslB 16: 1 (1950). Aktivt kol .. består vanligen av rent, ytterst fint sot som renats bl. a. med vacuumbehandling. SAOBArkSakkSvar (1978). — jfr BJÖRK-, GLANS-, LAMP-, SKORSTENS-SOT.
b) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om askblandat sot l. sotblandad aska som förr nyttjades ss. gödningsmedel. Stridsberg Åkerbr. 26 (1727). Andra säga, at man skal sprida sot strax efter sådden, öfwer en åker, som altid är underkastad honungs-dagg. Serenius EngÅkerm. 188 (1727). Sot är et af våra bäst gödande ämnen. EconA 1807, okt. s. 92.
c) i sht tekn. om svartfärgad (av sot uppblandat med tjära l. rost bestående) avlagring som i förbränningsmotor bildas dels på tändstift, dels i förbränningskammare, dels på kolvs l. ventils översida; särsk. (numera föga br.) i uttr. stanna i sot, om förbränningsmotor: stanna på grund av sotbeläggning (i sht av tändstift l. ventiler) i motorn. Till sist stannade motorn i sot. Hedenvind-Eriksson Hjul. 192 (1928). Vid lagom temperatur är tändstiftet ”självrensande”, dvs. sotet brännes bort. SoldIMotortj. 1952, s. 35.
d) i jämförelse (jfr e), i uttr. svart som sot, stundom äv. svartare än sot, om person l. sak betecknande att denne resp. detta är svart (l. smutsig resp. smutsigt) som resp. svartare (l. smutsigare) än sot l. mycket svart (l. smutsig resp. smutsigt); om person särsk. i fråga om hudfärgen. Här ligger jag i rännsten och betraktar / Mina gamla skor. / .. Skjortan svart som sot! Bellman (BellmS) 1: 61 (c. 1770, 1790). (Vi) åto .. en utmärkt lunch serverad av en neger som var svartare än sot. Engström KaapAfr. 135 (1937).
e) (föga br.) i jämförelse (jfr d), i uttr. tätt som sotet, ss. adv: mycket tätt (efter l. inpå ngn l. ngt). Det kom ett skräcklarm af nordan, att hela Finland tränger sig i gränslösaste villervalla hitöfver (dvs. mot Norrl.) med den slagna hären och mordiska ryssen tätt som sotet bakefter. Högberg Vred. 3: 231 (1906). Därs. 339.
f) bergv. oeg., om malmmull. JernkA 1868, s. 194. Jag .. (kan) på grund af den vid Sandviken vunna erfarenheten intyga, att då malmkoncentratet ökas i chargen, så tilltager märkbart ”sotet” i mullsäckarne. Därs. 1902, s. 273.
g) (enstaka, i vitter stil) bildl., om bränd dryck, brännvin. Kempendahl (prisar brännvinet medan han ”klarar”:) .. Hvad liuflig yrsel i min hjerna! / Hvad söta ångor för min luckt! / Hvad dyrbart sot på denna stierna (dvs. jordklotet)! / Hvad kostlig vinst af jordens fruckt! Bellman (BellmS) 4: 109 (1770).
h) [jfr d, e] ss. förled i ssgr, betecknande (med hänsyn till konsistens l. färg o. d. föreliggande) överensstämmelse l. likhet med sot; i sht i fråga om färg, angivande det som betecknas i senare leden ss. varande dels (ss. sotet) svart l. mörkt, dels nyanserat i svart l. mörkt (på ett sätt som ger färgen en svart(grå)aktig l. smutsig ton).
2) [specialfall av oeg. l. bildl. anv. av 1] om (sotliknande) svarta l. mörkfärgade stoftpartiklar l. svart l. mörkfärgad stoftmassa l. bildning av annat slag som uppträder hos kryptogam (parasit)växt l. hos djur l. som utgör framträdandeform för växt av angivet slag l. som sådan växt utbildar på annan (fanerogam) växt o. d. (i sht om sådana stoftpartiklar osv. representerande en sjuklig förändring l. sjukliga förändringar hos en fanerogam växt l. hos ett djur).
a) bot. o. lant. om vanl. (grå- l. brun)svart pulver l. massa som parasitsvamp(ar) av ordningen Ustilaginales (sotsvampar) i samband med angrepp på fanerogam växt utbildar i vissa delar (särsk. ax l. vippa) av denna o. som består av svampsporer (o. förstörda växtdelar); äv. i utvidgad anv., dels om ifrågavarande sjukdomsalstrande parasitsvamp(ar), dels [sannol. med viss anslutning till SOT, sbst.2] om av denna (dessa) framkallad sjukdom(sform) hos fanerogam växt, särsk. sädesväxt o. i denna anv. i sht om svamp(ar) l. sjukdom(sform) av i α o. β angivet slag. Det botemedel, jag nu har den äran at meddela, styrker på et betydande sätt den tankan, at Sotet (på vete sannol. framkallat av svampen Tilletia caries) måste leda sitt ursprung från Insecter. VetAH 1771, s. 172. Dalin (1851; under brand; om svampen Tilletia caries angripande vete). Af sot eller brand hos säd, har man sedan gammalt urskilt två slag: stinksot hos hvete och flygsot hos hvete, korn, och hafre. LAHT 1907, s. 379. Av brand och sot förekomma flera olika slag, varav följande äro de viktigaste. Stinkbrand eller .. stinksot angriper vete, huvudsakligen höstvete, jämte en del gräsarter. .. Hårdsot (även kallad täcksot eller täckt sot) förekommer i tvenne olika former, dels på korn och dels på havre. .. Flygsot (naket sot) .. Även av flygsot finnas åtskilliga olika former, av vilka de viktigaste äro de, som angripa havre, korn och vete. JordbrL 425 (1912); jfr α β. I somliga fall uppträder sot å gräsarters strå och blad, bildande långa, parallella ränder, fyllda av olivgrönt eller svart sporstoft, som vid rändernas bristning frigöres och kommer ut i luften. En sådan form är bladsot .. på jättegröe .. En annan sådan form är stängelsot på råg (Urocystis occulta), som åstadkommer missbildningar af hela strået och hämmar axsättningen. 2NF 26: 445 (1917). Sot (Urocystis Cepulæ (enl. modern systematik: Urocystis magica Pass. op. Thüm.)) har jag blott sett vid ett tillfälle på en egen rödlöksodling i Lund, sommaren 1917. Sonesson HbTrädg. 132 (1919). Östergren (1943; på starrväxter). (Benämningen) ”sot” har mer o. mer kommit att gälla hela ordn. sotsvampar o. trängt ut (benämningen) ”brand”. SAOBArkSakkSvar (1981). — jfr BRUN-, FLYG-, HAVRE-, HÅRD-, KOL-, KORN-, LÖK-, STINK-, STRÅ-, TÄCK-SOT. — särsk.
α) i uttr. naket sot, sot som icke täcks av agnar (eftersom dessa förstörts av ifrågavarande svamp) utan ligger naket (i ax l. vippa); äv. i utvidgad anv., dels om svamp(ar) framkallande sådant sot, dels om av denna (dessa) framkallad sjukdom(sform) hos växt; i sht i fråga om sädesväxt, särsk. dels om svampen Ustilago segetum (Pers.) Roussel var. avenæ (Pers.) Brun l. av denna framkallad sjukdom(sform) hos korn l. havre (äv. benämnd: naket korn- resp. havresot l. kornets resp. havrets flygsot), dels om svampen U. tritici (Pers.) Rostr. l. av denna framkallad sjukdom(sform) hos vete l. korn (äv. benämnd: naket kornsot l. kornets flygsot resp. vetets flygsot); motsatt: täckt sot (se β). De sotsvampar, det .. gäller att förgöra äro (bl. a.) följande: hafrens .. nakna sot samt hvetets vanliga nakna sot. GHT 1897, nr 69 B, s. 2. Sommaren 1903 var jag i tillfälle att i Skåne se ett kornfält .., starkt angripet af det s. k. nakna sotet. BotN 1905, s. 57. Naket sot hos både korn och havre sprides under blomningen. Henning Bot. 181 (1906). En del (växt-)sjukdomar kunna .. bekämpas genom betning, såsom .. nakna .. soten på korn. LD 1909, nr 81, s. 2.
β) i uttr. täckt sot, sot som täcks av agnar (i ax l. vippa); äv. i utvidgad anv., dels om svamp(ar) framkallande sådant sot, dels om av denna (dessa) framkallad sjukdom(sform) hos växt; i sht i fråga om sädesväxt, särsk. dels om svampen Ustilago segetum (Pers.) Roussel var. hordei (Pers.) Rabenh. l. av denna framkallad sjukdom(sform) hos korn l. havre (äv. benämnd: täckt korn- resp. havresot l. kornets resp. havrets täcksot, i fråga om korn i sht förr äv.: hårdsot), dels (mera tillf.) om svampen Tilletia caries (DC.) Tul. l. av denna framkallad stinksot hos vete (vars agnar lämnas oförstörda av svampen); motsatt: naket sot (se α). De sotsvampar, det .. gäller att förgöra, äro (bl. a.) följande: hafrens täckta .. sot, .. kornets täckta .. sot samt hvetets .. (täckta) stinksot. GHT 1897, nr 69 B, s. 2. En del (växt-)sjukdomar kunna .. bekämpas genom betning såsom .. täckta soten på korn. LD 1909, nr 81, s. 2. Ustilago segetum omfattar både täckt sot (var. hordei) och flygsot (var. avenæ); var. hordei infekterar både korn och havre, var. avenæ likaså. SAOBArkSakkSvar (1982).
γ) (numera nästan bl. i skildring av ä. uppfattning) i inskränktare anv., om naket sot (se α) hos korn l. havre l. vete; i sht om var o. en av svamparna Ustilago segetum (Pers.) Roussel o. U. tritici (Pers.) Rostr. som enl. ä. botanisk uppfattning betraktades ss. representerande en o. samma art (U. segetum l. carbo); förr särsk. motsatt: kol(brand) (om svampen Tilletia caries (DC.) Tul. framkallande stinksot på vete). Brand i säd, hvaraf man har två skilda arter: 1) .. Sot .. (Ust. Segetum Fr.), hvilken angriper sädesslagens (utom Rågens) frön .. 2) Kolbrand (osv.). Fries Ordb. 14 (c. 1870). Af hithörande (dvs. till familjen Ustilaginaceæ hörande svampar) äro de vigtigaste: Ustilago carbo, det vanliga ”sotet” i hafrets, kornets och hvetets blomställningar (osv.). Dens. SystBot. 401 (1897). Ustilago segetum (Sot): i fruktämnena av korn, havre, vete. Krok o. Almquist Fl. 2: 342 (1947).
b) i fråga om kryptogama växter av annat slag än de under a nämnda sotsvamparna (särsk. om (grå)svart överdrag bildat av sotdaggsvampens mycelium på blad l. strån l. agnar av fanerogama växter); företrädesvis ss. förled i ssgr, särsk. sådana som utgör namn på svampar l. mossor. Bladen i löfsalar och dylika ställen, der genom löfvens täthet fuktigheten länge bibehålles, öfverdragas ofta af ett svart sot, med inströdda fibrer (Fumago P.); Link förde det till Cladosporium, hvilket slägte det ock till en del torde tillhöra, men Berkeley har visat, att det rättast härledes af en egendomlig Pyrenomycet, Capnodium. Fries BotUtfl. 3: 364 (1864).
c) (numera föga br.) hos (unga) grisar uppträdande utslag med mörkbrun l. svart skorpa (numera vanl. benämnt: hudskorv l. fodereksem l. svinkoppor l. svinskabb). Lundberg HusdjSj. 482 (1868). Sot är ett .. utslag, hvilket uppträder företrädesvis hos unga, svaga eller sjuka svinkreatur mer eller mindre utbredt öfver kroppen. Bohm Husdj. 183 (1902).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sota, v.2): A: (2 a) SOT-ANGREPP~02 l. ~20. bot. o. lant. SvVäxtförädl. 1: 192 (1951; på korn). —
(2 a) -ART. bot. o. lant. jfr art 8 a α. LAHT 1908, s. 280 (om kornets flygsot). Henning Bot. 238 (1918; om stråsot hos råg). —
-AVLAGRING~020. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) avlagring (i abstr. o. konkret bet.) av sot; särsk. till 1 c. JernkA 1896, s. 4 (abstr.). TT 1899, K s. 104 (konkret). Moderna biloljor med kemiska tillsatser förhindrar .. (bl. a.) sotavlagring. Motorför. 1955, nr 8, s. 31. —
-AVSÄTTNING~020. (i fackspr., särsk. tekn.) jfr -avlagring; särsk. till 1 c. Frykholm Ångm. 84 (1881; abstr.). (Specialoljan) förhindrar knackningar och sotavsättningar — giver motorn en mjukare gång. Motorför. 1930, nr 6, s. 14. —
-AX.
1) [sv. dial. sotax] bot. o. lant. till 2 a, om ax varpå finns l. som angripits av sot; nästan bl. om sädesax (företrädesvis av korn l. havre l. vete) varpå finns l. som angripits av naket l. täckt sot (stundom äv. i uttr. naket resp. täckt sotax); i sht förr äv. i utvidgad anv., om sjukdom(sform) hos (sädes)växt framkallad av sotsvamp(ar); förr äv. inskränktare (jfr sot, sbst.3 2 a γ), om naket sot hos korn l. havre l. vete, särsk. motsatt: kolax (om täckt sot hos vete). SvMerc. 2: 732 (1757; om stinksot hos vete; angivet ss. synonymt med: kolax). Gadd Lantsk. 3: 474 (1777; inskränktare, motsatt: kolax). Jag (har) alldrig, efter Riadt Hvete, funnit på mina .. stora Hvet-skiften ett enda Sot-ax (dvs. av Ustilago tritici angripet veteax). VetAH 1805, s. 71. UtsädT 1894, s. 18 (hos havre). Vid plockning af nakna sotax utgjorde dessa af obetadt korn pr hektar 90,000 st., af formalinbetadt korn kunde däremot icke ett enda sotax uppletas. LAHT 1904, s. 372. Sotaxen (dvs. de av täcksot angripna kornaxen), hela eller sönderstyckade, föras jämte de friska mogna sädesaxen in i logen. 2NF 26: 444 (1917).
2) [utvidgad anv. av 1 l. till sot, sbst.3 2 b; mjöldrygan är en stor på ytan mörkt violett l. blåsvart kropp som mjöldrygsvamp utbildar i rågax i förstörda fruktämnens ställe] (†) om rågax med mjöldryga l. mjöldrygor. (År) 1692 .. fanns mångstäds een myckenhet aff sootax i rogen. HA 8: 335 (c. 1790); ngt osäkert hithörande. Denna dagg (dvs. honungsdagg) .. har en elak werkan på sädeskornets utweckling; Rågen får sotax. Wahrman Manski o. Wolstein 344 (1807). —
-BELÄGGNING. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) jfr beläggning 3 c o. -avlagring; särsk. till 1 c. TT 1872, s. 138 (på ångpanna). Isolatorfoten (på tändstiftet) är gråbrun ... Endast obetydlig sotbeläggning. BilskolLb. 299 (1959). —
-BESMITTA. fläcka l. förorena med sot; äv. o. numera bl. (i vitter stil, föga br.) oeg. l. bildl.; anträffat bl. i sistnämnda anv., med avs. på ngt klart l. blänkande, i fråga om att (jfr sot, sbst.3 1 h) grumla l. fördunkla detta (liktydigt med: besudla l. oskära l. dyl.); jfr besmitta 1 a, b. Runeberg (SVS) 2: 226 (c. 1845; om silverglans i bäck). —
-BETÄCKT, p. adj. Marken runt fabriken var helt sotbetäckt. —
-BILDNING. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) jfr bildning 4 a, b o. -avlagring; särsk. till 1 c. Frykholm Ångm. 83 (1881; i ångpanna). Speedoilern (dvs. ett slags lubrikator) neutraliserar de frätande förbränningsprodukter som bildas i en kall motor. .. Upplöser .. beckning och sotbildning. SvD(A) 27/11 1934, s. 1 (i annons). Sotbildningen (i rökkanaler) och sotets karaktär sammanhänger med förbränningssättet. SvSkorstensfej. 1963, nr 1—2, s. 3. —
(1 h) -BLACK, m. l. r. [substantivering av sotblack, adj.] hippol. häst som har sotblack färg. Florman HästKänned. 132 (1794). —
(1 h) -BLACK, adj. i sht hippol. black (se black, adj. 1) med nyans av svart, svartgråaktigt l. mörkt l. smutsigt black; i sht om (färg på) häst; jfr -black, sbst. o. -blek. Billing Hipp. 124 (1836; om häst). Karaktäristiskt för den sotblacka färgen (hos nötkreatur) är att hvarje hår är två- eller flerfärgadt, bestående af en blandning af grått, svart och hvitt eller gult, grått och svart. LB V. 2: 55 (1908). Sotblacka hästar är mycket sällsynta. SAOBArkSakkSvar (1978). —
-BLANK. (i sht i vitter stil) jfr blank, adj. 3; särsk. dels om kastrull o. d.: blank av inbränt sot, dels om ansikte o. d.: blank av svettblandat sot. Östergren (1943; om kastruller). Därs. (om ansikten). —
(1 h) -BLEK. (i sht i vitter stil) svartgråaktigt l. smutsigt blek (se blek, adj.1 1); jfr -black, adj. SD(L) 1900, nr 312, s. 2 (om dager på målning). TurÅ 1956, s. 214 (om solsken). —
-BRAND.
1) (numera föga br.) till 1: soteld (se d. o. 1). SotJul 1942, s. 10 (1717). HT 1947, s. 310 (om förh. på 1700-talet).
2) [sv. dial. sotbrand] (numera föga br.) till 1: av sot betäckt ofullständigt uppbrunnet trästycke, sotig slocknad eldbrand. Acrel Chir. 333 (1759; i jämförelse).
3) [jfr t. russbrand] (numera knappast br.) till 2 a (γ), om sjukdom(sform)en naket sot hos korn l. havre l. vete; i fråga om korn l. havre äv. om täckt sot; äv. i utvidgad anv., om ifrågavarande sjukdomsframkallande svamp; förr särsk. motsatt: kolbrand (om (svamp framkallande) stinkbrand hos vete); jfr brand, sbst.1 I 4 d (med i nutiden nedsatt bruklighet), o. -ax 1. Fries Brand 13 (1821; om svamp, motsatt: kolbrand). Sotbrand .. af denna svamp finnas .. flera olika former, bland dem två särskilda förekommande på korn, nemligen s. k. naket och täckt korn. UtsädT 1895, s. 289. Sotbrand (i säd). Cannelin (1939). —
-BRUN.
1) (i sht i vitter stil) till 1: brun(färgad) av sot. En ynkedom till fotogenlampa med sotbrunt glas. Bergfors PörtFolk 88 (1933).
2) till 1 h: brun med nyans av svart, svartgråaktigt l. mörkt l. smutsigt brun (särsk. om (färg på) häst). GenMRulla 8/10 1711 (om häst). Benedictsson FruM 354 (1887; om skägg). Moberg Invandr. 128 (1952; om ansiktsfärg). —
-BRÄNNA. [sv. dial. sotbränna] (numera föga br.) med sot betäckt svedja; jfr bränna, sbst. 2 samt -fall. Norrl. 8: 48 (i handl. fr. 1705). —
(2 b) -DAGG. [jfr t. russtau] bot. o. lant. på (i sht översidan av) blad l. annan del av en fanerogam växt i där förekommande honungsdagg (från bladlöss) utvecklad (grå)svart tunnskorpig l. hinnartad (med tiden av sig själv lossnande) beläggning, bildad av det under konidiestadiet (dvs. det utvecklingsstadium då konidier, ett slags könlösa förökningsceller, bildas) utvecklade myceliet av vissa (saprofytiska) svampar (i sht av familjen Capnodiaceæ o. släktet Fumago Pers. (omfattande diverse konidiestadier), stundom äv. släktet Cladosporium Lk ex Fr., i sht Cl. herbarum (Pers.) Lk som framkallar beläggning på död vävnad av blad, strån, agnar l. kärnor av sädesväxter); äv. i utvidgad anv., dels om konidieformen (dvs. svampformen under konidiestadiet) av (viss l. vissa av) dessa svampar, dels om ifrågavarande svamp l. svampar l. av denna resp. dessa framkallad sjukdom(sform) på växt. LAHT 1883, s. 67. Sotdagg å betblast .. (framkallad av svampen) Pleospora putrefaciens Frank. .. Denna sjukdom angriper betplantor af alla åldrar och uppträder icke blott å blad och stam, utan äfven å fröhylsor och rot. Därs. 1912, s. 433. Sotdagg uppträder under regnig väderlek på mogen eller redan skördad säd, särskilt på råg och vete .. Svampen gör visserligen ringa skada, men anses, ehuru ovisst, ge upphov till s. k. örråg, som är giftig, i det den kan förorsaka yrsel och kramp. JordbrL 433 (1912). Vissa växter i varmare länder angripas ej sällan svårt af sotdagg, t. ex. apelsiner, som därigenom förlora i saluvärde. 2NF 26: 447 (1917). (Lat.) Fumago vagans .. (sv.) Sotdagg. Krok o. Almquist Fl. 2: 217 (1947). Capnodium salicinum m. fl. arter förekomma, särsk. under torra, varma somrar i konidiestadiet (Fumago vagans) allm. som en svart, sotliknande beläggning, sotdagg, på blad av en mängd olika växter. Capnodiums förekomst sammanhänger med närvaron av bladlöss, då den lever på dessas sockerhaltiga exkrementer. 2SvUppslB 5: 829 (1947). Triposporium ingår bland de organismer, som förorsaka s. k. sotdagg. Därs. 29: 925 (1954).
(2 b) -DAGGIG. [avledn. av -dagg] (mera tillf.) bot. o. lant. varpå finns l. som är angripen av sotdagg, sotdaggssmittad. LB 2: 181 (1900; om säd). —
-DIMMIG. [delvis till -dimma] (mera tillf.) som är insvept i l. kännetecknas av sotdimma. GHT 1897, nr 255 A, s. 2 (om London). —
(1 a) -DROPPAR, pl. förr (särsk. mot frossa l. hysteriska krämpor) använda droppar (se droppe 2) beredda gm maceration av glanssot i en alkalisk vattenlösning (äv. i uttr. alkaliska sotdroppar); äv. om sotdroppar (i ovan angiven bet.) vari dyvelsträck macererats (äv. i uttr. sotdroppar med dyvelsträck); jfr -lösning. Taga in sotdroppar emot frossa. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sotdroppar med dyfvelsträck. Berlin Farm. 2: 601 (1851). Alkaliska sotdroppar. NF 5: 1257 (1882). BenämnApoteksv. 68 (1938). —
-DRÄKT. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) = -himmel. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 142 (i handl. fr. 1554). SvKulturb. 7—8: 218 (1931; om ä. förh.). —
-ELD.
1) eld i (rökkanal i) skorsten till följd av att där befintligt sot börjat brinna; äv. (äv. med särskild tanke på tidsutsträckning) om tilldragelsen att soteld brinner (ngnstädes); jfr -brand 1. OrdnSkorstNorkiöp. 11/12 1754, s. 1. Släckning af soteld sker bäst på så sätt, att man ofvanpå skorstenen lägger en skifva, hvarigenom elden kväfves. 2NF 25: 1138 (1917). 5,000 soteldar under fjärde kvartalet i fjol. UNT 19/10 1942, s. 4. Sotelden, som inträffade på kvällen, var långvarig. SvSkorstensfej. 1960, nr 1—2, s. 16.
2) (i sht i fackspr.) oeg., om i skorsten (vad temperaturförhållanden o. d. beträffar) med hjälp av en gaslåga simulerad soteld (i bet. 1). SvSkorstensfej. 1959, nr 1—2, s. 1.
Ssgr (i allm. till -eld 1): sotelds-, äv. soteld-försök. (i sht i fackspr.) till -eld 2; jfr försök 1, samt -prov o. -provning. SvSkorstensfej. 1959, nr 1—2, s. 2.
-larm. (numera i sht i skildring av ä. förh.) på brandstation gm viss signal utlöst larm om soteld, litet larm. UNT 14/12 1940, s. 11.
-piket. (numera i sht i skildring av ä. förh.) vid brandkår: piketvagn för släckning av soteld. SvD(A) 1937, nr 112, s. 18.
-prov. (i sht i fackspr.) till -eld 2; jfr prov 1 o. -provning, samt -försök. SvSkorstensfej. 1958, nr 9—10, s. 2.
-provning. (i sht i fackspr.) till -eld 2: med soteld verkställd provning av skorstens hållfasthet o. d.; jfr -försök, -prov. SvSkorstensfej. 1959, nr 1—2, s. 2.
-FACKLA. [sannol. översättningslån av t. kienfackel, fackla av kådrikt trä, torrvedsfackla, under påverkan av kim, sbst.2 (jfr äv. kimrök)] (†) fackla av kådrikt trä (som ger ifrån sig sotrök), kåd- l. beckfackla. Schroderus Comenius 744 (1639: Sootfaklar, pl.; t. texten: Kihn Fackeln). —
-FALL. [sv. dial. sotfall] (företrädesvis i skildring av ä. förh. i vissa trakter) område i skog, där skogseld härjat l. svedjande försiggått, med nedfallna o. uppbrunna l. delvis förbrända (o. med sot betäckta) träd (särsk. liktydigt med: med sot betäckt svedja); jfr fall II 5 b samt -bränna. Ymer 1902, s. 372 (om ä. förh.). —
-FLAMMIG. (i sht i vitter stil) flammig (se d. o. 2) av sot l. (oeg.) av (svart) smuts l. (till 1 h) med dominerande inslag av (smutsigt) svart l. (mörk)grått. Söderberg Glas 44 (1905; om slottsfasad). Bruna ådor och sotflammiga svärtor. Sandgren Furst. 64 (1962). —
-FLOCK. [jfr t. russflocke] (numera föga br.) om (löst sammanhängande) sotflaga; jfr flock, sbst.1, o. -flinga. Björkman (1889). —
-FLÄCK. fläck (se fläck, sbst.1 1 a) av sot l. (oeg.) sotliknande svart l. mörk orenlighet l. smuts (i oeg. anv. stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: smutsfläck). Jag tror Gud förlåte mig, att ni hellre skulle vilja se en smutsfläck på mina seder än en sotfläck på min hand! Hedberg Odåga 39 (1867). (Hon är) spiselröd om kinden och med en sotfläck på näsan. Bergman Broth. 90 (1916). —
-FLÄCKIG. [delvis till -fläck] fläckig av sot l. som har (smutsats med) en sotfläck l. sotfläckar; jfr sotig, adj.2 1. SAOL (1900). Östergren (1943; om barnansikte). —
-FRAKTARE. (om ä. förh.) benämning på l. yrkestitel för (manlig) person som vid industriell anläggning (bl. a.) sköter utfrakt av sot. FörtArbJärnv. 11 (1946). —
-FRI.
1) till 1: som är fri från l. icke innehåller sot. TT 1895, Allm. s. 125 (om gas). (Kolaren) hade tvättat ansiktet sotfritt. Hallström Händ. 224 (1927).
2) (i sht i fackspr.) till 1: som (vid användning l. funktionering) icke ger upphov till l. beläggs med sot. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 153 (om fotogenkaminer). Sotfria kokkärl. Östergren (cit. fr. 1934).
3) bot. o. lant. till 2 a, om utsäde l. gröda l. säd l. mjöl o. d.: fri från sot, som icke är sotsmittad (äv. i utvidgad anv., om beskaffenhet o. d. som kännetecknar säd osv. av angivet slag); i sht förr äv. om garanti: som säkerställer vara (utsäde l. mjöl o. d.) ss. fri från sot l. icke sotsmittad. Alm(Ld) 1780, s. 37 (om vete). SvT 1852, nr 224, s. 3 (om beskaffenhet hos veteskörd). LB 2: 174 (1900; om utsäde). TLev. 1902, nr 40, s. 2 (om rågmjöl). 1NJA 1906, s. 417 (om garanti). LAHT 1931, s. 272 (om vetegröda). —
(1 h) -FUX. (nästan bl. i ä. fackspr.)
1) häst som har mörkt röd l. rödbrun (till svart gränsande) färg(nyans) på täckhårsfällen (o. ljusare man o. svans); jfr fux 3. Sjöstedt Husdj. 1: 130 (1859). Fuxar indelas (nu) i a) ljusfux b) mellanfux c) mörkfux (den tidigare ”sotfuxen”). De gamla begreppen ”Sotfux”, ”svettfux” o. a. har försvunnit (nästan). SAOBArkSakkSvar (1978).
2) om mörkt röd l. rödbrun (till svart gränsande) färg (som kännetecknar en sotfux (i bet. 1)). IdrFinl. 3: 62 (1906). —
-FYLLD, p. adj. fylld av l. med sot.
1) till 1. I pannrummet stod ett par sotfyllda tunnor.
-FÄRG.
1) till 1 (a), om svart färg(ämne) som består (l. framställts) av sot; jfr -färgämne. Lindestolpe Färg. 14 (1720).
3) till 1 h: färg (hos ngt) som liknar sotfärg (i bet. 2); särsk. om intensivt l. mustigt svart färg l. om svart l. mörk (här o. var) i grått l. ljust skiftande färg (som gör ett smutsigt l. smutsfläckigt intryck); äv. (i sht konst.) närmande sig l. övergående i anv. om (av konstnär nyttjad) färggivning l. kolorit präglad l. dominerad av nämnda färg. Sedde medelst reflecteradt ljus, hafva .. (tyrolska turmaliner) sotfärg, och äro ogenomskinlige. VetAH 1779, s. 225. (Målaren) Robert Fleury .. sökte sig ämnen ur reformationstidens gräsligheter, för hvilka hans manliga lynne och hans sotfärg med glöd uti bäst lämpade sig. Estlander KonstH 160 (1867). De avlövade trädens våta risiga valv sträckte sig upp mot och förlorade sig bort i himmelns sotfärg. Stiernstedt Liw. 302 (1925). —
-FÄRGAD, p. adj.
2) [delvis till -färg] (numera i sht i vitter stil) till 1 h: som har sotfärg (se d. o. 3); jfr sotig, adj.2 2. Juslenius 358 (1745).
(1 (a)) -FÄRGÄMNE~020. (i sht i fackspr.) om svart färgämne som består l. framställts av sot; jfr -färg 1. VaruhbTulltaxa 1: 123 (1952). —
-GLAS. (mera tillf.) om (sotad o. på grund därav) sotbetäckt glasskiva nyttjad ss. skydd för ögonen vid betraktande av solen under solförmörkelse, sotat glas. Östergren (cit. fr. 1921). —
(1 h) -GNISTRIG. bergv. som har (sot)svart brott med kristallytor framträdande ss. små lysande gryn l. korn; jfr gnistrig 3. VetAH 1760, s. 24 (om malm). —
-GOSSE. (†) sotarpojke (se d. o. 1). HusgKamRSthm 1745—47, s. 1071. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. mindre vanligt än sotargosse). —
(1 h) -GRÅ. svartaktigt l. mörkt l. smutsigt grå; äv. substantiverat, om färg(nyans) av angivet slag. Almqvist Mål. 93 (1840; i n. sg. substantiverat). Leninmuseet, Moskva, en ovanligt dyster byggnad, sotgrå. Stiernstedt Ryskt 81, Pl. (1935). TurÅ 1952, s. 189 (om snöflak). —
-GUBBE. (sot- 1672 osv. sote- 1666) [sv. dial. sotgubbe] (numera bl. tillf.) nedsättande l. skämtsamt, om gubbe l. (allmännare) mansperson som utför sotrensning, (äldre) sotare l. skorstensfejare. SotJul 1943, s. 24 (1666). Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. familjärt). Det heter ju sot-gubbe om skorstensfejaren. SAOBArkSakkSvar (1981). —
-HARKA. [sv. dial. sotharka] (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) ”harka” (se harka, sbst.1 1) använd vid arbete (med luckring l. nedmyllning av utsäde) på (sotbetäckt) svedja, svedjekratta; jfr -härva. Broman Glys. 3: 29 (c. 1730). —
(1 (h)) -HARPA. (sot- 1689 osv. sote- 1679) [jfr fd. sodharpæ (i bet. 2)]
1) (numera bl. om ä. förh.) mus. om primitiv (av allmogespelman nyttjad) ”harpa” (se harpa, sbst.1 3) som (i samband med hanterandet) blivit sotsvärtad l. till färgen (sot)svart l. (sot)mörk; företrädesvis pregnantare, om visst slags (sotsvärtad osv.) ”harpa” (sannol. smalhålig tresträngad stråkharpa); förr möjl. äv. i utvidgad anv., om ett slags primitiv harmonika som bestod av ett antal (på halm placerade o. efter en skala stämda) trästavar som anslogs med små klubbor, träharmonika, stråfiol. Att Wåra fäder större delen kunde spela på Harpor (Soteharpor, Långharpor och Nyckelgigor). Rudbeck Atl. 1: 419 (1679). (T.) Bauer-Fiedel .. (sv.) bonda-fiolin, sot-harpa. Lind 1: 303 (1749; möjl. i utvidgad anv.; jfr språkprov under -harpe-spelman). Vad menades med ”sotharpor”? Såvida dessa verkligen varit av annat slag än ”knaverharpor” och ”långharpor”, kan knappast något annat instrument angivas än den smalhåliga stråkharpan — således öjeinstrumentets typ (dvs. den typ som utmärker en i Öje i Dalarna funnen stråkharpa). De av rök svartnade, nästan blänkande karelska instrumenten i Nationalmuseum i Helsingfors göra fullt skäl för namnet sotharpor. Andersson Stråkh. 208 (1923).
2) [sannol. bildl. anv. av 1; jfr harpa, sbst.3] (†) nedsättande l. föraktfullt, om (smutsig l. smutsaktig?) kvinna. Spegel 170 (1712).
Ssg (till -harpa 1; numera bl. om ä. förh.): sotharpe-spelman. spelman trakterande sotharpa (förr möjl. äv. om spelman trakterande träharmonika). (T.) Stroh-Fidler .. (sv.) sot-harpespelman. Lind 1: 1498 (1749). —
-HERRE. (sot- 1891. sote- 1625) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om (därtill lämpad) manlig person som anförtrotts uppgiften att förrätta sotsyn inom ett visst område; anträffat bl. i pl., i uttr. brandherrar och sotherrar (brand- och sotherrar), om medlemmar av kommission (nämnd) i Finl. med uppgift att i stad förrätta brand- o. sotsyn; jfr sotar-syn. BtÅboH I. 2: 112 (1625). ASScF 18: 405 (1891; om förh. i Nyen). —
-HIMMEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om vävnad som (vid högtidliga tillfällen) uppspändes under taket över viss plats i ett rum för att hindra nedfall av i taket (i samband med eldning) fastnat sot (o. damm), takhimmel; jfr -dräkt, -lärft. Nylén Brod. 1500—1850 29 (1950). —
-HORISONT. (i fackspr., särsk. arkeol.) av sot bestående horisontellt lager; jfr horisont 3. Fornv. 1971, s. 240. —
-HÄRVA. (i skildring av ä. förh. i vissa trakter) = -harka. Sothärvor .. förfärdigades helt enkelt af en mindre gran, hvars stam blef skaft och rötter blefvo klor i ’härvan', eller också gjordes denna med särskild, järntindad kam. Modin GTåsjö 176 (1916). —
(1 h) -HÖNA. [fågeln har sotmörk l. sotsvart fjäderbeklädnad] (den i bl. a. Sv. förekommande) fågeln Fulica atra Lin.; äv. allmännare: individ l. art av fågelsläktet Fulica Lin.; äv. (i uttr. o. andraledsssgr betecknande viss art) om nämnda släkte, särsk. i (de företrädesvis i sg. best. använda) uttr. vanlig sothöna, fågeln F. atra; amerikansk sothöna, (den i sht i Nordamerika häckande) fågeln F. americana Gmel.; jfr -höns. Retzius Djurr. 57 (1772). I Anderna förekommer en mycket stor sothöna (Fulica gigantea). (Stuxberg o.) Floderus 3: 137 (1903). (Tuvan som flöt på vattnet) var .. den flyende sothönans näste. Ericson Fågelkås. 2: 143 (1907). Sothönor finnas i så gott som alla delar av världen. Rosenius SvFågl. 3: 376 (1930). Sothönan (Fulica atra Lin.), är en allmänt känd representant för detta släkte (dvs. Fulica Lin.). Rendahl Brehm 12: 131 (1930). DjurVärld 9: 293 (1961: amerikanska sothönan). Kamsothönan .. skiljer sig från vanliga sothönan genom ett par röda, vårtlika bildningar ovanför pannplåten samt något större storlek. Därs. 294.
(1 h) -HÖNS. [jfr -höna] individ av fågelsläktet Fulica Lin. (i sht av den i bl. a. Sv. förekommande arten F. atra Lin.), sothöna; numera vanl. i pl., o. i denna anv. äv. om nämnda släkte. Rebau NatH 1: 475 (1879; i pl., om släktet). Ett par sothöns gled som svarta prickar genom (dimman). Fridegård Offerrök 9 (1949). Sothönsen äro livliga, oroliga och trätlystna fåglar. 2SvUppslB 26: 1053 (1953).
(1 h) -JÄRN. (numera företrädesvis om ä. förh.) metall. om svartgrått tackjärn bildat i masugn till följd av mycket mindre påsättning (se påsätta 1 f) av malm än normalt i förhållande till kolmängden (särsk. om sådan produkt ss. mått på graden av påsättning). JernkA 1852, s. 70. Enligt journalen har tackjernets sättningsgrad under blåsningens förra hälft nästan dagligen varierat från ”spel- och sotjern med glasig slagg” till ”hvitt med kokslagg”. Därs. 1855, s. 36. —
-KAMMARE. (numera bl. mera tillf.) i anslutning till rökrör l. skorsten anordnat utrymme för uppsamlande av sot vid sotning. SFS 1870, nr 27, s. 18. —
-KOL.
1) (numera föga br.) om finfördelat (i form av sot föreliggande) kol (se kol, sbst.1 1). Rinman 2: 754 (1789). D:r Ludwig .. redogjorde för framställning af fint sotkol af acetylen. TT 1899, Allm. s. 134.
2) stycke (sotande) träkol använt l. avsett att teckna l. skugga l. svartfärga med. Teaterdirektören (med en spegel och sotkol i handen). Kullberg Portf. 207 (c. 1850). En snögubbe, på vilken en gosse .. håller på att med ett sotkol forma ett ansikte. Hintze KEJansson 107 (1926).
3) [jfr t. russkohle, eng. soot-coal, fr. houille fuligineuse] (i fackspr., i sht bergv.) ett slags löst sotande stenkol som lätt låter pulverisera sig till stoft. JernkA 1832, Bih. s. 200 (1833). —
(1 h) -KOLJA. [fisken är till färgen helt svart l. brunsvart med blåaktig glans] (numera mindre br.) fisken Raniceps raninus Lin., paddtorsk; jfr kolja 2, o. sotare, sbst.2 2 a β. ÖfversVetAFörh. 1876, nr 4, s. 66 (angivet ss. förekommande i Bohusl.). SvFiskelex. (1955). —
-KORN.
2) i sht lant. till 2 a, om frukt hos vissa gräsväxter (i sht sädeskorn av vete l. korn l. havre) som innehåller sot (i st. f. kärna) l. som angripits av sot; i sht förr äv. i utvidgad anv., koll., om säd varpå l. vari sädeskorn av angivet slag förekommer; jfr brand-korn. VetAH 1775, s. 322. Sotkorn .. (dvs.) Sotig säd. ÖoL (1852). 2SvUppslB 4: 986 (1947). —
(1 (h)) -KRITA. [jfr t. russkreide] (†) om starkt kolhaltig (lätt avfärgande) mjuk lerskiffer av blåaktig l. gråsvart färg, svartkrita. Wallerius Min. 71 (1747). Möller (1807). —
(1 a) -KVARN. (förr) kvarn för finmalning av hårdnat sot (särsk. glanssot) för visst tekniskt ändamål. PT 1911, nr 164, s. 3. —
-KÄRING. (sote- 1715—1942) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) i sht nedsättande, om (äldre) kvinna (i sht änka efter sotarmästare) som (fortsättande rörelsen efter sin man) åtog sig o. (gm anställda sotare) lät utföra sotrensning. SotJul 1942, s. 10 (1715). Om det kunnat vara (sotarmästare) Jencke till någon tröst, så omförmäler politie-collegii protokoll .., att hans antagonist, sotekäringen Lindberg, .. blev varnad för de många ”sotbrander”, som timat i de hus, där hon sotat. Därs. —
(2 b) -LAV. bot.
1) [lavens bål består av små tunna, svarta o. sotliknande fjäll] (†) laven Pannaria leucophæa (Vahl) P. M. Jørg. syn. P. microphylla (Sw. ex Westr.) Del.; jfr jord-lav 2, små-blads-lav. Acharius Lich. 15 (1798).
2) [laven har sotande fruktkroppar (apothecier)] laven Cyphelium inquinans (Sm.) Trevis. Krok o. Almquist Fl. 2: 133 (1907).
3) [lavens bål är på mitten täckt av sotliknande kroppar (isidier) varigm vegetativ förökning sker] laven Parmelia glabratula (Lamy) Nyl. syn. P. fuliginosa (Fr.) Nyl., sotskållav. Ursing SvVäxt. Krypt. 196 (1949). —
-LJUS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ljus (se ljus, sbst. 4 c) som vid kungligt slott utlämnades i samband med att sotrensning ägde rum på slottet (vilken skedde nattetid då eldning icke förekom). HovförtärSthm 1740, s. 698. —
-LUBBA ~lub2a, f.; best. -an; pl. -or. [senare leden identisk med sv. dial. lubba, trög o. klumpig kvinna (jfr sv. dial. gårlubba, smutsig o. klumpig kvinna), till (stammen i) lubb, sbst.2] (numera föga br.) nedsättande, om sotig l. smutsig kvinna. Runeberg (SVS) 7: 51 (1834). —
-LUCKA. lucka (se lucka, sbst.2 1) för öppning (i spis l. ugn l. apparat för gasrening o. d.) varigenom sot (kan) uttas; äv. (jfr lucka, sbst.2 2) med inbegrepp av l. om öppningen; jfr -hål, -ventil, -öppning. Rothstein Byggn. 517 (1859; i kakelugn). Ibland förekomma (på de öppna spisarna) sotluckor av mässing. EtnolKällskr. 3: 86 (1912, 1946). För att avlägsna tjärsotet tillgripes s. k. urbränning, d.v.s. eld anlägges i eldstads- eller sotlucka i avsikt att få sotet att brinna. KampEld. 2: 391 (1952). —
-LUNGA. (†) form av (sjukdomen) dammlunga, kännetecknad av att de i lungan avsatta stoftpartiklarna utgörs av sot (l. andra mörkfärgade partiklar), kollunga. Wretlind Läk. 7: 114 (1899). —
(1 a) -LUT. gm urlakning av sot i vatten förr framställd lut (se lut, sbst.2 1). VetAH 1782, s. 269. —
-LÅDA. i anläggning l. anordning där förbränning förekommer: (utdragbar l. uttagbar) låda (se låda, sbst.1 1) l. lådliknande utrymme där sot ansamlas; stundom äv. (numera bl. i mindre övertänkt spr.) oeg., om asklåda. 2UB 1: 637 (1898; om asklåda i kalorifer). Sotlåda i gengasverk. Gengas 353 (1950; uttagbar). —
-LÄRFT. (sot- 1894—1931. sota- 1554) [fsv. sotläript] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om sothimmel av lärft; äv. om lärft av det slag som nyttjades i sothimlar. Bekende .. Hans Berg siig .. vpb(uri)t haffue .. en rÿia, en bordduck och en triding aff ett sotalærufft. 2SthmTb. 3: 97 (1554). År 1444 omtalas en bonad af sotlärft; om detta var af svensk eller utländsk tillverkning kan jag icke uppgifva. Hildebrand Medelt. 1: 711 (1894). De av .. (allmogens bordpällar) som finnas i behåll äro alla ättlingar av medeltidens sotlärft och andra takhimlar. TextBildv. 96 (1925). —
(1 a) -LÖSNING. förr använd farmaceutisk lösning (se lösning, sbst.2 4) beredd gm maceration av glanssot i en alkalisk vattenlösning (äv. i uttr. alkalisk sotlösning), sotdroppar; äv. om sotlösning (i ovan angiven bet.) vari dyvelsträck macererats (äv. i uttr. sotlösning med dyvelsträck), sotdroppar med dyvelsträck. Berlin Farm. 2: 600 (1851: Alkalisk Sotlösning). Krook Handköpsben. 135 (1951: Sotlösning med dyvelsträck). —
-MOLN. moln (se d. o. 3) bildat av sot(rök); jfr -sky. Krusenstjerna Fatt. 1: 441 (1935; från skorsten). —
(2 b) -MOSSA. [hithörande arter utbildar gamofyter av (brun)svart färg uppträdande på klippor l. stenar i form av lätt sönderfallande kolonier] bot. i sg. l. pl., dels om familjen Andreæaceæ av underklassen Andreæales bland bladmossorna, dels om släktet Andreæa Hedw. av nämnda familj (i pl. äv. om nämnda underklass); i sg. äv. inskränktare, om mossan Andreæa rupestris Hedw.; jfr svart-mossa. Fries Ordb. 81 (c. 1870; i sg., om släktet). Cannelin (1921; i sg., om familjen). Krok o. Almquist Fl. 2: 48 (1932; i pl., om släktet). Därs. 332 (i pl., om underklassen). (Lat.) Andreaea rupestris. (Sv.) Sotmossa. Svartmossa. Ursing SvVäxt. Krypt. 78 (1949). Sotmossor .., Andreaeaceae, enda fam. av underklassen Andreaeales bland bladmossorna. 2SvUppslB 26: 1053 (1953). —
(2 b) -MURKLING. [senare leden avledn. av murkla, sbst.; svampen som växer på ek o. bok färgar med sina utkastade sporer stam o. grenar svarta] (mindre br.) disksvampen Bulgaria inquinans Fr., limsvamp. SvUppslB 5: 310 (1930). 2SvUppslB (1953). —
(2 a) -MYCELIUM. (mera tillf.) bot. om mycelium hos sotsvamp. Smittade av sotmycelium. LAHT 1916, s. 291. —
-MÅLNING. konst. om ss. målning uppfattat konstverk, byggande på kontrastverkan mellan mörka o. ljusa partier, utfört på ett (över en ljuslåga) sotat papper på så sätt att bilden framarbetas gm sotets avlägsnande (medelst skrapning med nål l. kniv o. dyl. l. gnidning med radergummi o. d.) på berörda ställen varefter den fixeras gm besprutning med ett flytande bindemedel; äv. abstr., om (den i sht förr utövade) verksamheten l. tekniken l. metoden att framställa ett sådant (sådana) konstverk; jfr -teckning. (Målaren) Ekmans nya leksak, de kolorerade sotmålningarna, är en lycklig uppfinning. ZTopelius (1867) hos Nervander FinlKultH 280. Kaprografier (sotmålningar) gjorde (R. V. Ekman) massvis och insatte i dem ”effekter” med pastellkritor. Tikkanen FinKonstF 163 (1896). 2SvUppslB (1953; abstr.). —
-MÄTARE.
2) [fjärilen har sotsvarta vingar] entomol. till 1 h: mätarfjärilen Odezia atrata Lin. 4Brehm 14: 109 (1931). —
-MÖRK.
1) (numera i sht i vitter stil) till 1, i fråga om (ngns l. ngts) färg (jfr 2): mörk(färgad) av sot; jfr -svart, adj. 1. Sotmörka takåsar.
2) till 1 h, i fråga om (ngns l. ngts) färg (jfr 1): mörk som sot, intensivt l. mustigt mörk; jfr -svart, adj. 2. Engström Bläck 17 (1914; om mustascher).
3) [sv. dial. sotmörker; med avs. på ordbildn. jfr kol-mörk] (numera mindre br.) till 1 h, i fråga om ljusförhållanden: som kännetecknas av mörker som är ”svart” l. ”tätt” som sot, mycket l. alldeles mörk, nedmörk, kolmörk; anträffat bl. i opersonligt konstruerad sats; jfr -mörker, -svart, adj. 3. Här är .. sotmörkt i kammaren. Almqvist DrJ 14 (1834). Det blir sotmörkt inom en liten stund. Mattson Resebr. 174 (c. 1910). —
(1 h) -MÖRKER. [med avs. på ordbildn. jfr kol-mörker] (numera mindre br.) om mörker som är ”svart” l. ”tätt” som sot, kolmörker, beckmörker; jfr -mörk 3. LfF 1886, s. 122. —
-NEDSLAG~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) jfr nedslag 3. SvD(A) 1961, nr 58, s. 7 (intill anläggning för sopförbränning). —
(1 h) -NOPPING. [svampens färg är svart till sotbrun] bot. hattsvampen Leptonia æthiops Fr. Krok o. Almquist Fl. 2: 215 (1907). —
-NÄSA. [sv. dial. (Finl.) sotnäsa, benämning på smutsig person l. på hund l. katt l. dyl.; jfr äv. sv. dial. (Finl.) sotnäse, m., okvädinsord för en sotig person; sannol. efter fin. (dial.) nokinenä (lexikaliskt belagt 1702), sotig näsa, smed, person som under tröskningsarbete blivit smutsig i ansiktet, person med smutsigt utseende] (i Finl.) sotig näsa; nästan bl. i utvidgad anv., metonymiskt, om sotig l. smutsig person; numera nästan uteslutande använt i historisk framställning ss. öknamn på Claes Eriksson Fleming (svensk ståthållare i Finl. från 1591 (officiellt från 1594) till sin död 1597). Herr Claes (Fleming) njöt och intet bättre tal om sig af allmogen, utan kallades en ”sot-näsa” och ”Swidje-Claes” af sitt anletes skapnad och sätesgård. UrkFinlÖ II. 1: 139 (1647). (Fin.) Nokinenä .. (sv.) sotnäsa. Lönnrot 2: 28 (1880). Får jag (dvs. Askungen) komma med på balen? / .. Du, sotnäsa? Är du galen? / Hahaha! Nej, kära du, / Fråga själf min spegel nu! (Håller spegeln framför henne.). Topelius Läsn. 7: 184 (1891). 2NF 8: 562 (1907). —
(1 h) -OLJA. [jfr t. russöl, nylat. oleum fuliginis; tjäran har en (sotaktigt) svartbrun färg] (†) om ryssolja. ApotT 1698, s. 53. Därs. 1739, s. 52. —
(1 h) -ORM. [djurets färg är skäckig i (smutsigt) svartbrunt o. vitgult] (†) masködlan Amphisbæna fuliginosa Lin. Linné MusReg. 20 (1754). —
-PARTIKEL. partikel (se d. o. 2) av sot; särsk. (i sht tekn.) till 1 c. LfF 1910, s. 260 (i rök). Motorför. 1955, nr 3, s. 9 (i dieselmotor). —
-PULVER. av sot bestående pulver (se d. o. 1).
-RAJA. [sv. dial. sotraja] (om i sht ä. förh. i vissa trakter) bränd o. sotig (av virke från svedja tillverkad) ”raja” (se raja, sbst.4). TurÅ 1902, s. 270. —
-RAKA. (av sotare använd) raka (se raka, sbst.4) för fram- l. undanrakande (i spis l. ugn o. d.) av sot (o. aska l. dyl.). KampEld. 2: 394 (1952). —
-RAND. jfr rand 6, o. -fläck. Sahlstedt SagTupp. 4 (1758; anbragt på ägg ss. märke). Lundkvist FlodHav. 198 (1934; i pannan hos maskinist på båt). —
-RENSNING. rensning (av ngt) från sot; särsk. liktydigt med: sotning (se sota, v.2 1); jfr rensa 5 b. VetAH 1739, s. 77 (i kakelugn). 1NJA 1885, s. 464 (i pipor o. rör till kakelugn). —
(1 h) -RISKA. [svampen har sotsvart färg] bot. svampen Lactarius lignyotus Fr.; jfr riska, sbst.2 Krok o. Almquist Fl. 2: 239 (1907). —
-RITNING. konst.
3) (numera knappast br.) oeg. (jfr sot, sbst.3 1 h), om sepialavering l. -teckning (abstr. o. konkret). Schulthess (1885). —
(2 b) -ROST. [svampens vintersporer bildar en svart sotliknande beläggning på värdväxtens blad o. stam] (föga br.) om den på växter av släktet Rubus Lin. parasiterande rostsvampen Phragmidium bulbosum (Str.) Schlecht.; jfr rost, sbst.2 3. Krok o. Almquist Fl. 311 (1932). 2SvUppslB 22: 994 (1952). —
-RUSKA. om sotviska för rensning av skorstenspipa (i fråga om nutida förh. företrädesvis om sotviska (tillverkad av stålris) som sotare arbetar med från skorstenskransen, sänkande ned o. dragande upp den genom pipan ett antal gånger fäst vid sotarlinan, fackterm (sot.): krejs); stundom äv. om (av sotare o. pannrumspersonal ombord på fartyg använd) cylindrisk sotviska varmed rökgaskanaler l. -tuber (o. tillhörande eldstadsytor) rengörs från sot, fackterm (sot. o. sjöt.): tubborste; jfr ruska, sbst.2 1 b, 4. Martinson Kap 133 (1933; i pl., om tubborstar använda ombord på fartyg). På trappan låg sotruskan och klotet och mer än en gång beslöt jag att slå honom (dvs. sotaren) i skallen med hans eget klot. Fridegård LHård 18 (1935; sannol. om stånka, dvs. större krejs). (Benämningen) sotruska härstammar från den tid då man band kreisar av gran- och enris. SAOBArkSakkSvar (1981). —
(1 h) -RÖD. jfr -grå; särsk. om häst. BoupptRasbo 1769 (om häst). Brate Edda 6 (1913; om galande hane hos Hel). —
-RÖK. om (svart l. mörk) rök som (består av oförbrända rökgaser o. därmed) innehåller mycket sot, sotbemängd rök; förr äv.: rök (som till färgen kan vara vit) utvecklad vid soteld, soteldsrök. Sotrök .. (dvs.) Rök af soteld. Weste FörslSAOB (c. 1817). 2NF 24: 145 (1916). —
(1 a) -SALT. [jfr nylat. sal fuliginis] i Egypten förr ur (sot från förbränd) kamelspillning gm torrdestillation framställt salt (salmiak). ApotT 1698, s. 69. Gentz Lindgren 202 (1933; om egyptisk salmiak). —
(2 a) -SJUKDOM~02 l. ~20. i sht bot. o. lant. om (form av) växtsjukdomen sot. UtsädT 1894, s. 18. En sjukdom, som stundom hemsöker äfven hvete, men oftare korn och hafre, är sotsjukdomen. Walin Födoämn. 85 (1906). Stråsot på råg avviker från andra kända sotsjukdomar genom att det (osv.). Sonesson BöndB 349 (1955). —
-SKADA. särsk. (i sht bot. o. lant.) till 2 a: skada förorsakad av l. gm växtsjukdomen sot. LAHT 1907, s. 382 (om skada på sädeskorn). —
-SKADAD, p. adj. särsk. (i sht bot. o. lant.) till 2 a: skadad av växtsjukdomen sot. LAHT 1909, s. 187 (om ax o. vippor av vete, korn o. havre). —
-SKIFT. (numera bl. tillf.) skift (se skift, sbst.1 1, 2) för sotrensning, sotningsskift. JernkA 1892, s. 363. —
-SKRAPA.
1) (av sotare använd) skrapa varmed förhårdnade avlagringar av sot, tjärämnen m. m. lösskrapas i rökkanaler o. eldstäder; dels om den i sht förr (vid invändig sotrensning av skorstenar) nyttjade raffeln (dvs. ett handtagsförsett böjt skrapjärn som när det inte nyttjas bärs hängande över vänstra axeln), dels (o. numera företrädesvis) om skrapjärn (av varierande utformning) försett med ett långt skaft. ÅgerupArk. Bouppt. 1744; möjl. till 2. (T.) Rusz-Scharre .. (sv.) sotskrapa, som en sotare brukar. Lind 1: 1293 (1749). Det enda verkliga verktyget för borttagandet av tjärbildning i värmepannornas rökkanaler är sotskrapan Effektiv. Östergren (cit. fr. 1943). SAOBArkSakkSvar (1981; om raffel).
-SKY. (i sht i vitter stil) om (lättare o. ljusare) sotmoln; jfr sky, sbst.1 1 e α. Siwertz JoDr. 247 (1928; från ångbåtar). —
-SKYFFEL. skyffel avsedd för l. använd till skyffling av sot (o. aska l. dyl.); jfr ask-skyffel. Hahnsson (1899). —
-SKÅP. tekn. om den del av rökupptaget i en ångpanneanläggning dit förbränningsgaserna (efter att ha avgett värme till vattenrummets ytterväggar) leds före utsläppandet genom (anslutningstrumman till) skorstenen o. där sot (i form av stybb) ansamlas, rökskåp; jfr skåp, sbst.1 1 d. Frykholm Ångm. 68 (1881). Sotskåpet (på ett lokomotiv) är fast förbundet med rundpannan. Lundberg Lok. 48 (1902). (Den skotska sjöång-)Pannan är en eldrörpanna vars eldrör mynna i flamugnar från vilka återgående tuber leda rökgaserna till ett sotskåp på pannans framgavel. HbSjöfart 215 (1951).
-lucka. lucka i sotskåp som gör dettas inre o. tuberna tillgängliga för sotning, rökskåpslucka. Lundberg Lok. 50 (1902; på lokomotiv).
(2 a) -SMITTA. bot. o. lant. smitta (i form av sotsporer) som ger upphov till sot hos växt. LAHT 1901, s. 285. —
(2 a) -SMITTAD, p. adj. bot. o. lant. smittad av sot(sporer). LAHT 1907, s. 380 (om utsäde av vete). —
(1 h) -STARR. bot.
1) [växten har svartbruna ax] starrväxten Carex fuliginosa Schk. (synonym: C. misandra R. Br.). Nyman FanerogFl. 225 (1873).
2) [jfr nor. sotstorr; växten har nästan svarta honax o. svartbruna fruktgömmen] (knappast br.) starrväxten Carex atrofusca Schk. (synonym: C. ustulata Wahlbg), svedstarr. Kindberg SvNamn 32 (1905). —
-STEN. om löstagbar (ler)sten l. var o. en av de löstagbara (ler)stenar varmed förr sotöppning i ett hus hölls tilltäppt o. som vid sotrensning knackades lös o. avlägsnades för att sedan (efter sotningsförrättningen) sättas på plats igen; jfr rör-sten, sbst.1 2. VGR 1840, Verif. s. 233. —
-STOFT. stoft som utgör l. (till väsentlig del) innehåller sot.
-STRIMMIG. [delvis till -strimma] strimmig av sot, som har sotstrimmor. Martinson Kap 56 (1933; om eldares kropp). —
-STÄNKT, p. adj. (i vitter stil) nedstänkt med sot. Lagerlöf Drottn. 13 (1899; om lödder på vatten). —
(2 a) -SVAMP. bot. o. lant. svamp av ordningen Ustilaginales (omfattande dels familjen Ustilaginaceæ, dels familjen Tilletiaceæ) som parasiterar på fanerogam växt o. hos denna framkallar sot; i sht om svamp parasiterande på nytto-, i sht sädesväxt (särsk. dels om (på vete l. korn l. havre parasiterande) svamp av släktet Ustilago (Pers.) Roussel, dels om (på vete parasiterande) svamp av släktet Tilletia Tul.); oftast koll. l. i pl. (i pl. äv. dels om ordningen, dels om till denna hörande familj); särsk. liktydigt med (i ä. fackspr. nyttjat): brandsvamp; i ä. fackspr. äv. inskränktare (jfr sot, sbst.3 2 a γ), om (individ av) var o. en av de arter av släktet Ustilago som hos vete l. korn l. havre framkallar naket sot (förr motsatt: brandsvamp (om svampen Tilletia caries (DC.) Tul. som hos vete framkallar stinkbrand)). Arrhenius Jordbr. 2: 66 (1860). Till stoftsvamparne torde ock kunna räknas Sotsvamparne, af hvilka ett par förorsaka rätt stor skada på säden, nemligen brandsvampen .. på hvete och sotsvampen på hvete, korn och hafre. Fries Växtr. 298 (1884). Dens. SystBot. 401 (1897; i pl., om familjen Ustilaginaceæ). Fråga är nu om, då sotsvampen åter synes vilja sprida sig, blåstensbetningen är oundviklig eller kan ersättas af annat betningsmedel för utsäde. TLandtm. 1900, s. 615. Tidig vår- och sen höstsådd skulle .. motverka skada af de sotsvampar, som intränga i groddplantorna. LAHT 1907, s. 382. Sotsvamp på starrarter. Östergren (1943). Sotsvampar, brandsvampar .. ordn. inom avd. Basidiomycetes, innefattar ett stort antal på högre växter parasitiskt levande arter. 2SvUppslB 26: 1055 (1953).
(1 (a)) -SVART, n. [jfr t. russschwarz] (numera bl. mera tillf.) av sot framställd svart färg l. svärta (i sht om kimrök). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 15 (om kimrök). —
-SVART, adj. [jfr t. russschwarz]
1) till 1, i fråga om (ngns l. ngts) färg (jfr 2): svart(färgad) av sot; jfr -mörk 1. Snellman Gift. 2—3: 46 (1842; om halvbrända stammar).
2) till 1 h, i fråga om (ngns l. ngts) färg (jfr 1): svart som sot, intensivt l. mustigt (i svagt brunt l. rött skiftande) svart (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: smutsigt svart, smutssvart); äv. substantiverat, om färg(nyans) av ovan angivet slag; äv. (i sht i vitter stil) bildl. (särsk. om synd l. syndare, betecknande denna resp. denne ss. ytterst svårartad resp. belastad); jfr -mörk 2 o. sotig, adj.2 2. Rinman 1: 404 (1788; substantiverat). Det ges två sorter ägta tusch: den ena har en mycket mörk och vacker svärta, som drager omärkligt i blått; den andra är sotsvart, eller af en svärta som drager i rödt. Scheutz Ritk. 229 (1832). Agrell Sthm 225 (1892; bildl., om syndare). Johansson BroforsJärnarbF 11 (1927; bildl., om synder). Flaken av grå eller sotsvarta lavar på hällarna. Selander Lappl. 115 (1948).
3) [sv. dial. sotsvart; med avs. på ordbildn. jfr kol-svart] till 1 h, i fråga om ljusförhållanden: som kännetecknas av mörker som är ”svart” l. ”tätt” som sot, mycket l. alldeles mörk, nedmörk, kolmörk; jfr -mörk 3. Det var sotsvart ute. Steffen ModEngl. 23 (1893; om natt). Månskenet ser inte så farligt ut längre, skogen inte så sotsvart. Martinson ArméHor. 307 (1942); jfr 2.
(1 h) -SVARTING. [delvis avledn. till -svart] (numera bl. tillf.) om (sotsvart) neger. Zilliacus Hågk. 40 (1899). —
-SVÄRTA, r. l. f. av sot l. (oeg.) sotliknande (svart l. mörk) smuts bestående svärta; i sht förr äv. bildl. (särsk. om negativ l. pessimistisk framställning). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. bestående av smuts). Wieselgren SvSkL 4: 473 (1848; bildl.). Strunt i söndagsskjortan som redan fått sotsvärta av strykloden! Nilsson HistFärs 62 (1940). —
-SVÄRTA, v. -ning. [jfr -svärtad] (tillf.) svärta (ngn l. ngt) med sot. Kjellin Troili 2: 109 (1917; med avs. på blanka kort). —
-SVÄRTAD, p. adj. svärtad av l. med sot. Steffen BrittStröft. 95 (1895; om industristaden Leeds). Zilliacus Aischylos Pers. Inl. 18 (1934; om ruiner). —
-SYN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) besiktning av eldstad med tillhörande rökgång(ar) o. skorsten i ett hus i syfte att kontrollera om där rensning av sot i vederbörlig ordning utförts; jfr sotar-syn. EtnolKällskr. 2: 20 (1820). —
-SÄCK. tekn. i rök- l. gasledning: anordning för rening av genomströmmande rök l. gas från sot (l. fasta partiklar av annat slag), bestående av en större (säckliknande) behållare l. utvidgning där gasens genomströmningshastighet blir låg med påföljd att sotet osv. avsätter sig i behållaren osv.; särsk. om sådan anordning i ledning för masugnsgas vid järnverk. JernkA 1899, s. 263 (vid järnverk). 2NF 26: 450 (1917). —
-TECKNING. konst. om ss. teckning (ritning) uppfattat konstverk, byggande på kontrastverkan mellan mörka o. ljusa partier, utfört på ett (över en ljuslåga) sotat papper på så sätt att bilden framarbetas gm sotets avlägsnande (medelst skrapning med nål l. kniv o. dyl. l. gnidning med radergummi o. d.) på berörda ställen varefter den fixeras gm besprutning med ett flytande bindemedel; äv. abstr., om (den i sht förr utövade) verksamheten att framställa ett sådant (sådana) konstverk; jfr -ritning 1 o. -målning. Kjellin Troili 2: 209 (1917; konkret). 2SvUppslB (1953; abstr.). —
-TRYCK. (om ä. förh., konst.) om (konstnärlig) bild framställd gm avtryck av ett med sot(färg) bestruket negativ (o. fixering av bilden med flytande bindemedel). PT 1915, nr 11, s. 3. —
(1 h) -TÄRNA. [huvudets övre del samt hals, rygg o. vingar är hos fågeln sotsvarta] zool. (den i de tropiska delarna av samtliga oceaner häckande) fågeln Sterna fuscata Lin.; jfr sotig, adj.2 2 a. Rendahl Brehm 11: 248 (1930). —
-VED. [sv. dial. sotved] (numera företrädesvis om ä. förh. i vissa trakter) om (eldningsved från) de sotiga obrända l. delvis förbrända trädstammar o. d. som återstår inom ett skogsområde där eld härjat l. bränning (i ä. tid särsk. svedjande) förekommit. Spegel 463 (1712). Levander DalBondek. 1: 339 (1943; om ä. förh.). —
-VENTIL. i eldstadsanläggning, om ventil l. ventilationsöppning varigenom luftventilation i det rum där eldstaden är placerad kan ske samtidigt som ventilen osv. fungerar ss. sotlucka för uttagande av sot l. (o. i sht) nedrakande av sot till lägre belägna sotluckor (i sht om sådan upptill på kakelugns framsida belägen ventil (av mässing) osv.); äv. övergående i allmännare bet.: sotlucka (särsk. om var o. en av de båda sotluckor (av mässing) som befinner sig nedtill o. på var sin sida av en kakelugn o. genom vilka det i kakelugnen ansamlade sotet uttas). 1 sotventil till kakelugn, af bleck (kostar) 50 (öre). Rothstein Byggn. 548 (1859). JernkA 1878, s. 523 (på en bränslebesparande kamin). Hvarje öppnad dörr sänder en bakström af luft genom klosettrör och kakelugnspipor ned i våningen. Man kan härom lätteligen öfvertyga sig genom att i ett med innanfönster och stängda dörrar försedt rum föra ett tändt ljus intill mynningen af den öppnade sotventilen i kakelugnens öfversta skift. TT 1886, s. 157. Sotventiler finnas (i torkhuset) anbragta vid alla ytterkrökar (på de i slingor gående varmrören). LAHT 1913, s. 173. Sotventiler av mässing inmurade i (kakel-)ugnarna. Hesselman HusbyggSthm 34 (1941). —
(2 a) -VIPPA. i sht lant. om vippa hos havre l. vissa fodergräs (t. ex. renlosta o. knylhavre) varpå sot finns l. som angripits av sot. LAHT 1901, s. 286 (hos havre). —
-VISKA. av ett l. flera knippen av (från ett gemensamt centrum utgående) mer l. mindre yvigt utbredda l. stelt utstående l. utspretande spänstiga kvistar l. fibrer l. metalltrådar l. smala metallremsor o. d. bestående sotningsredskap som (fäst vid ett skaft l. en lina) används att lösgöra sot med som ansamlats i rökgång o. d. till eldstad (äv. med inbegrepp av skaft); särsk. dels om ett slags mindre (vispliknande) kvast av fibermaterial (med l. utan skaft) varmed sotare bl. a. rengör ringar o. häll vid spissotning samt (vid invändig bestigning) större rökgångar, fackterm (sot.): virra, dels om cirkelrunt knippe av från ett gemensamt centrum radiellt utgående kvistar osv. (numera företrädesvis tillverkat av stålris) som (fäst vid en lina) används av sotare att lösgöra sot med inuti en skorstenspipa varvid redskapet (nedtyngt av ett vid sig fäst lod) från skorstenskransen sänks ned o. dras upp ett antal gånger genom pipan, fackterm (sot.): krejs, dels om var o. en av de (av sotare o. pannrumspersonal ombord på fartyg använda) skaftförsedda cylindriska borstar av varierande storlek varmed rökgaskanaler l. -tuber (o. tillhörande eldstadsytor) rengörs från sot, fackterm (sot. o. sjöt.): tubborste; jfr -ruska o. sotar-viska. (Sv.) Sotwiska .. (fr.) Balai, Plumasseau. Nordforss (1805). (Sv.) Sotviska .. (eng.) chimney-sweep's broom. Björkman (1889). Hugade spekulanter, som vilja .. leverera .. (till svenska marinen) behöfliga kvantiteter af nedanstående varor (bl. a.) .. Sotviskor af espartogräs, af mässingstråd, af siamgräs, af ståltråd. TLev. 1911, nr 43 A, s. 2 (sannol. för anv. dels vid marinens landanläggningar, dels ombord på fartyg). (Eldaren hade sotat tuberna i båda fartygspannorna o.) det hjälpte inte att han använde såpa och borste när han vaskade sig efter handskandet med skyffel, slaggspett och — i dag — det värsta av allt, sotviskorna. Holmström Däck 26 (1927). Döm om min förvåning, när jag morgonen efter (dvs. efter inköpet) .. fann att den splitter nya sotviskan var försvunnen. SotJul 1951, s. 31 (i text till teckning; om sotviska av bultad rotting fastsatt på ett långt böjligt skaft, tillsammans utgörande en långrotting). Det gjorde ont att prata. Det kändes som om de kört en sotviska upp och ner genom halsen. Jersild BabH 32 (1978). SAOBArkSakkSvar (1981; dels om krejs, dels om tubborste). särsk. (numera knappast br.) om (på en stång fastsatt) trasa l. trasbunt l. trasselsudd varmed koleldad ångpanna l. spis l. ugn (på grund av kolsotets flyktighet) förr rengjordes. (Sv.) Sotviska .. (fr.) Ecouvillon. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). (Sv.) Sotviska .. till spisar (eng.) scovel. Björkman (1889). —
(2 b) -ÄGG. [ifrågavarande slemsvamp utvecklar svarta sotande spormassor] (†) om det släkte (Lignydium Lk) som slemsvampen Fuligo muscorum Alb. & Schw. förr tillordnades. Liljeblad Fl. 674 (1816). Dalin (1854). —
-ÄNGEL. [sv. slang sotängel; möjl. analogibildning efter beck-ängel] (i vissa kretsar) om sotare; äv. om eldare på fartyg. VFl. 1934, s. 77 (om eldare). Från beckängel till sotängel. SotJul 1949, s. 19. —
-ÖPPNING. i anläggning för eldning: öppning varigenom sot (kan) uttas; jfr -hål, -lucka, -ventil. Ahlström Eldsl. 146 (1879).
B (†): SOTA-LÄRFT, se A.
C (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.): SOTE-GUBBE, -HARPA, -HERRE, -KÄRING, se A.
Avledn.: SOTA, v.2, se d. o. —
SOTAKTIG, adj. till 1: som liknar l. erinrar om sot(s), sotartad; särsk. om färg o. d.: som liknar osv. sots (djupt l. intensivt l. mustigt) svarta l. mörka färg (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: smutsaktigt svart l. mörk); i sht förr äv. om person l. djur l. föremål, i fråga om dennes resp. dettas färg: sotfärgad (se d. o. 2); äv. ss. adv.: på ett om sot (stundom äv. svart smuts) erinrande sätt; förr möjl. äv. liktydigt med: sotig (se sotig, adj.2 1). En sotaktig massa betäckte marken. (Isl.) Hrimaldi .. (lat.) Fuliginosus, (sv.) Sotacktig. Verelius 124 (1681; med den isl. personbeteckningen given adjektivisk karaktär). Det är en man som är .. öfwermåttan bräcklig, han hafwer en sotachtig färga. Österling Ter. 1: 339 (1699). Näbb-Pumpsnuten .. (har) Vingarne sotaktige. PhysSH 292 (1786). Tungan vid basis var belagd med ett svart sotaktigt slem. TLäk. 1834, s. 65. (Negressen) var av den sotaktigt svarta sorten, som ser ut som om de använde dålig ugnssvärta på skinnet. Cederschiöld Manh. 125 (1916).
Avledn.: sotaktighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) om det att vara sotaktig l. (konkretare) det sotaktiga (hos ngn l. ngt). Holmberg 1: 921 (1795). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. konkretare). Östergren (1943). —
SOTIG, adj.2, se d. o. —
SOTSAM, adj. (föga br.) till 1: förenad med sot l. (allmännare) svart smuts; anträffat bl. om arbete, liktydigt med: sotig (se sotig, adj.2 1). Nordström Luleåkult. 175 (1925).
Spoiler title
Spoiler content