[jfr d. spagat, t. spagat, spakat; av it. spaccata, klyvning, spagat, till spaccare, klyva, sannol. av ett langobardiskt verb motsv. mht. spachen, klyva (ä. t. spachen, spricka av torka o. d.), sannol. besläktat med SPAK, sbst.1]
i balett o. tävlingsgymnastik använd benämning på akrobatisk kroppsställning varvid benen vilar mot underlaget med ena benet utsträckt rakt bakåt o. det andra rakt framåt, båda i rät vinkel mot överkroppen; ngn gg äv. i uttr. falsk spagat, om sådan kroppsställning då benen står rakt ut åt sidorna. Rig 1934, s. 36. Trots att jag numera börjat spela kärringar, kan jag fortfarande gå ner i brygga och ta upp en tändsticksask eller gå i spagat. GbgP 1950, nr 139, s. 16. Ett tegeltak som var brutet åt galet håll likt benen på en dansös som misslyckats med att göra en spagat. Trenter AldrNäck. 28(1953). 2SvUppslB(1953; äv.: falsk).
