SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SPADER spa4der, sbst.2, r.; best. (mera tillf.) -n.
Etymologi
[sannol. ombildning av sv. slang spatt (i uttr. få spatt, bli galen; jfr SPATT, sbst.2) med anslutning till SPADER, sbst.1]
(vard.) i uttr. få spader (ngn gg spadern), bli (skvatt) galen (se d. o. 2), bli tokig l. ”prillig”, ”få nippran”. Inte fan kan ja blåsa kvarpa hemma, säjer Jompa, då får farsan spader. Fogelström Vakna 67 (1949). Han skrattade så det skorrade i mikrofonen. Jag skrek förargat: — Har du fått spader? Trenter Sjöj. 10 (1966). Jersild BarnÖ 234 (1976: spadern).
Spoiler title
Spoiler content