SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPEKTABEL spekta4bel, adj. -blare.
Ordformer
(äv. spec-)
Etymologi
[jfr t. spektabel, eng. spectabel, fr. spectable; av lat. spectābilis, till spectare (se SPEKTERA)]
(numera föga br.) åskådlig, synlig; ansenlig, sevärd. Spectabel .. (dvs.) sevärd, ansenlig. Dalin 710 (1871). Spektabel .. (dvs.) åskådlig, synlig; ansenlig. Ekbohrn (1904).
Avledn. (numera föga br.): SPEKTABILITET10104 l. 01004, r. l. f. [jfr lat. spectabilitas (gen. -tātis)] åskådlighet, synlighet; ansenlighet, sevärdhet; förr äv. ss. titel för dekanus vid högskola. Vi äge .. ännu qvar vid våra Högscholor titlarna Magnificenz (Präktighet) och Spectabilitet (ansenlighet). JournSvL 1798, s. 315. Spektabilitet, (dvs.) åskådlighet, synlighet; ansenlighet. Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content