SPEKTANT, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr. eng. spectant, p. adj., som ser framåt, skådande, ä. fr. spectant, åskådare; av lat. spectans (-tantis), p. pr. av spectare (se SPEKTERA)]
(†) om remsa av papper l. pergament för försegling av brev med sigill. Jagh haffver begge breffven opbruthett ..; doch var dett eena .. uthaff sigh sielft öpett, effter spectanten var allenest löst unndher stuckett, szå att när man dhett lithett rördhe, gaff dett sigh sielff oppe. OxBr. 5: 311 (1624).
