publicerad: 1983
SPELEVINK spel1eviŋ4k, äv. spe1-, sbst.1, förr äv. SPELVINK l. SPILEVINK l. SPILVINK, m.//ig.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. spelevinker (se nedan), CAEhrensvärd Brev 2: 342 (1799) osv.); l. SPELEVINKER spel1eviŋ4ker, äv. spe1-, m.//ig.; best. -n; pl. -ar (se ovan), äv. -krar (Geijerstam SvBondepjes. 10 (1894), Engström Milst. 217 (1929)); förr äv. SPELEVINKEL, m.//ig.; best. -n; pl. -klar.
Ordformer
(spel- 1734, 1754. spele- 1800 osv. speli- 1886. spile- 1799—1872. spili- 1799. spill- 1872. spille- 1847—1897. -vink (-wink) 1734 osv. -vinkel 1911—1912. -vinker 1843 osv.)
Etymologi
[sv. dial. spel(e)vink(er), spelevinkel, spilivink, spillevink, spirivink(el) m. m.; sannol. av SPELA, v.1 (se d. o. 3 a γ), o. VINKA, giva tecken, blinka, vinka (eg. bet.: person som spelar o. blinkar med ögonen); med avs. på bildningssättet jfr POLIMASA. — Jfr SPELEVINK, sbst.2]
1) (†) om den mondäna världen tillhörande kokett (ung) dam. Jag älskar dig som Madem(oiselle) Spelvink älskar kläda och yttra sig på brukelig Franska. Dalin Arg. 2: 421 (1734, 1754).
2) om den mondäna världen tillhörande sprättig l. galant l. lättsinnig (ung) man med huvudintresse att uppvakta l. kurtisera damer; äv. (o. numera bl.) allmännare, med (mer l. mindre) nedsättande bibet., om (i kärleksförbindelser lättsinnig l. opålitlig l. trolös) fruntimmerskarl l. kvinnojägare l. vällusting; äv. i utvidgad anv., dels om (liten o.) veklig l. oduglig l. arbetsskygg mansperson, vekling, odugling, odåga (stundom äv. övergående i allmänt nedsättande bet., liktydigt med: krabat l. gynnare l. lymmel l. glop l. spoling o. d.), dels om hållningslös l. oberäknelig l. opålitlig l. ohederlig mansperson, slarver, skojare, bedragare; jfr SPEL-FÅGEL 2, SPEL-MÄSTARE 3, SPEL-ORRE 3 o. SPELMAN 2. Alla Damer och Spiliwinkarne från Stora Världen säger Drottningen varit i 16 Timmar plågad med sin prints. CAEhrensvärd Brev 2: 342 (1799). En spelevink, som duger blott att leka / I jungfruburar. Atterbom LÖ 1: 21 (1824). (Det) fins .. dåraktiga officerare, unga spelevinkar, som ingenting .. ha att sköta om. Carlén Skuggsp. 2: 73 (1865). Jaså, du (dvs. en mycket liten pojke), din lilla spelevink söker plats som pollettförsäljare. SöndN 1899, nr 24, s. 3. (Bland väckelsepredikanterna fanns) grova äventyrare .., väderhanar .. och svavelmicklar .. Nu hade dessa vinkelpredikanter och spelevinklar svavlat, micklat och svarvat så, att .. detta svenska folk .. var skräckslaget. Högberg Baggböl. 1: 14 (1911). Det var en spelevinker det där i ungdomen, skall jag säga ... svår på flickor. Wester Reymont Bönd. 3: 150 (1924). Kan nån säga mig, varför man aldrig ser röken / av en viss spelevink, sen slåttern är i gång? Lundgren Majnyckl. 139 (1931).
3) om livlig l. glättig med glimten i ögat försedd (mans)person som har hyss för sig l. hittar på små upptåg l. skämtstycken o. d., spjuver, lustigkurre, upptågsmakare; särsk. om kärleksguden Amor; jfr SPEL-ORRE 3, o. SPELMAN 2. Hon var .. rask, munter, till och med något sjelfsvåldig och fallen för små puts, hvarföre den gamle kapellanen i Brändö .. gaf henne vittsordet: ”Den der Mamsell Ullik hon är just en spelevink”. HLittSt. 3: 182 (c. 1890). DN 23/7 1892, s. 3 (om Amor). Det ’blixtrar till' hos .. (skolpojken) så att man häpnar, över hans förstånd och hans svar, men han är en munter spelevink och har många järn i elden. Edlund KalmarprovProgn. 225 (1955). Han hade sett den här mannen som en ung och glad spelevink och var förvånad över det allvar som fanns hos honom. Edqvist MannHem 37 (1969). särsk. (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., om (litet) livligt djur (uppfattat ss. muntert l. glatt l. spjuveraktigt o. d.); i sht om fågel. De glada bofinkarna, / De små spelevinkarna / .. Uppstämma i kvällande stunden: (osv.). Evers Fosterj. 30 (1909). Svalorna och alla spelevinkar, som livade hagar och snår, äro länge sedan borta. Samzelius Björnsk. 83 (1921). Stor fisk i allmänhet tager flugan på ett mera värdigt, lugnt och eftertänksamt sätt än en liten spelevink. Hammarström Sportfiske 100 (1925). Kommer den lille spelevinken (dvs. svartmesen) farande och finner asken (med hampfrön) besatt, kan han (osv.). Rickson GVänn. 167 (1930).
Ssgr (till 3; i sht i vitter stil): SPELEVINK- l. SPELEVINKER-BLICK. blick (av det slag som uppträder) hos en spelevink, spjuveraktig l. skälmsk blick. Spong Kråkn. 220 (1963). —
-HUMÖR. humör (av det slag som uppträder) hos en spelevink l. spelevinkar, spjuveraktigt l. skälmskt humör. IdrBl. 1935, nr 110, s. 3.
Avledn. (numera i sht i vitter stil): SPELEVINKA, v. uppträda i egenskap av l. ss. spelevink, agera spelevink l. spelevinkaktigt.
1) till 2; särsk. liktydigt med: uppträda lättsinnigt l. undanglidande l. försumligt l. på ett opålitligt l. bedrägligt l. skurkaktigt sätt. Ja, våga blott att neka nu, du slinka, / Du falska orm, som lärt dig — spelevinka. Braun Z 133 (1858). Nu är det slut på spelevinkandet och hursomhelstandet här på gården. Swahn Windelcr. 64 (1916).
2) till 3; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., liktydigt med: spjuveraktig l. skälmsk. Den lilla .. (konståkerskan) ramlade på med en oherrans force i hiskliga rusher .. spelevinkande danskombinationer. IdrBl. 1935, nr 33, s. 7. —
SPELEVINKAKTIG l. SPELEVINKERAKTIG, adj. till 2, 3, om (mans)person: som uppför l. beter sig ss. en spelevink, som agerar spelevink; äv. med sakligt huvudord: som kännetecknar en spelevink(s) l. spelevinkar(s); särsk. till 3, liktydigt med: spjuveraktig l. skälmsk. Spong Kråkn. 220 (1963: spelevinkeraktigt, ss. adv.). —
SPELEVINKERI10104, n. [delvis till spelevinka] till 2, 3, om spelevinkande; särsk. till 2, om sysselsättning som icke betraktas ss. (fullgott l. hederligt) arbete. Braun MajorT 44 (1851). —
SPELEVINKIG, adj. om person: som är en spelevink l. har en spelevinks maner l. sätt (äv. liktydigt med: spelevinkaktig); äv. med sakligt huvudord: som kännetecknar en spelevink(s) l. spelevinkar(s); jfr spelevinklig, spelevinksk.
1) till 2. Bergman LBrenn. 283 (1928: spelevinkigt, ss. adv.). Han ser stilig ut, men jag tycker hon är litet för god för honom, för han är nog litet spelevinkig av sig. Widegren FalskFlagg 36 (1933).
SPELEVINKLIG, adj. (mera tillf.) till 2, 3, om person: spelevinkig; särsk. (jfr spelevink, sbst.1 3 slutet) oeg. l. bildl., till 3, om djur. Cornelius o. Rosendahl Djur 30 (1961; om rävar). —
SPELEVINKSK, adj. (tillf.) till 2, 3, om person: spelevinkig; särsk. (jfr spelevink, sbst.1 3 slutet) oeg. l. bildl., till 3, om djur. SvD 10/4 1926, Bil. s. 1 (om terrier).
Spoiler title
Spoiler content