publicerad: 1984
SPETS spet4s, sbst.1, förr äv. SPESS, sbst.1, l. SPITS, sbst.1, l. SPISS, sbst.1, r. l. m. (1Krön. 11 (”12”): 23 (Bib. 1541), 2UB 6: 315 (1904)) ((†) n. Psalt. 46: 10 (öv. 1536), G1R 15: 331 (1543)); pl. -ar (ArkliR 1555, avd. 8, Spak Handskjutvap. 16 (1890)) ((†) -er G1R 1: 190 (1524), Spegel 470 (1712); =, Neh. 4: 16 (Bib. 1541), G1R 15: 331 (1543)).
Ordformer
(speetz 1524—c. 1580. speiss (speiiss) 1562. spes 1545—1769. spess (spesz) 1536—1700 (: Speszstång). spesse 1637. spets (-dt(t)z, -dz, -dzs, -tts, -t(t)z, -tzs) 1524—1925. spez 1541—1543. spiess (spiesz) 1536—c. 1635. spietz 1607—1637. spiss (spis, -sz) 1622—1769. spits (-dzs, -tz) 1555—1794)
Etymologi
[fsv. spetz, spees; jfr fd. spisæ, pl., ä. d. spitz, spetz, spies, speis o. d. (d. spids); av mlt. spēsse, spēse, speis(s)e, spe(e)tze, speitze o. d., sannol. kontamination av spēt (äv. speit, speyt), spjut, lans (se SPJUT), o. spisse, spitse, spitze, spets (se SPETS, sbst.2); de sv. o. dan. formerna med -ie- o. -i- sannol. (åtm. delvis) av mht. spiez l. t. spiess, spjut (se SPJUT)]
(numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) pik (se PIK, sbst.1 II), äv. dels i uttr. hel l. lång spets, hel pik, halv spets, halvpik, dels enbart om trädelen (skaftet) hos pik med järnspets (mer l. mindre liktydigt med: pikskaft); förr äv. dels (allmännare): spjut, dels: lans. G1R 1: 190 (1524). Han slogh .. en Egyptisk man, han war fem alna long, och hadhe en spetz j handenne såsom itt wäffträä. 1Krön. 11 (”12”): 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett spjut). Jt(em) p(er) larss j Waxale j Smedzbille for it las spezer j forlön — j m(ark). SthmSkotteb. 1543, s. 195. (Gustav Vasa) lärde .. (krigsfolket) göra sig spetzer, them the på then tiden plägade kalla liurångrar, eller ljurångerstenger. Svart G1 23 (1561). Låter migh spetz och boga köpa: / Iagh will förwist åt skogen löpa / Och iaga efther hiort och hin. Asteropherus 39 (1609; uppl. 1909). När han hafwer drabbat ringen skal han .. tillställe Judicererne spetzen. Schück VittA 1: 32 (i handl. fr. 1617). 2VittAH 3: 225 (1788, 1793: long). Blanka vapen voro värjor, och hela och halfva spetsar. Gyllengranat SvSjökr. 1: 145 (1840). Peder Swart uppgiver (i Gustaf I:s krönika), att omkring 1520 kallades .. (pikarna) i Sverige för ”ljurånger” eller ”ljurångerstänger”, men att senare blev ”spets” det vanliga svenska namnet på dem. Då Gustav Vasa vid befrielsekrigets början låg i Hedemora, lärde han sitt folk göra spetsar. Alm BlVap. 128 (1932); jfr språkprovet 1561. — jfr HALV-, JAGE-, JÄGAR-, JÄRN-, KAST-, KRIGS-, RÄNNE-, SKEPPS-, SVIN-SPETS. — särsk. (†)
a) i uttr. hålla spetser, stå beväpnad(e) med spjut. Helfften aff .. (folket som under fiendehot satte i stånd murarna kring Jerusalem) hölt spetzer alt ifrå morghonrodhnan in til stiernonar vpgingo. Neh. 4: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod väpnad med sina spjut).
c) [jfr ä. d. lade løpe gennem spidsen] i uttr. låta ngn löpa genom spetsar, (ss. bestraffning o. avrättning) låga ngn springa mellan led av spjutbeväpnade soldater som sticker (efter) honom med spjuten; jfr SPETS, sbst.3 Ibland the fångne dråpo the Grefwen aff Helsensteen och andre fleere, effter Krijgs Art, men medh en gräseligh Pijna, låtandes löpa them igenom Spessar. Schroderus Os. III. 1: 68 (1635).
d) mer l. mindre metonymiskt, om vapen l. krigsmakt o. d.; äv. bildl. i fråga om annat än fysisk strid. Psalt. 46: 10 (öv. 1536). (Judas Mackabeus) rustadhe them altså, icke medh tröst vppå spetz eller sköld, vthan medh tröst vppå Gudz ord. 2Mack. 15: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: spjut). I Polens wida rymd är ej .. / Nån' ort, der ej Hans (dvs. K. XII:s) spetz en märklig Seger wunnit. Geisler Fägnet. E 2 b (1709). Förstör aldrig sielf Friden, men när det tränger, lät öfwermod och swek blöda för din Spets. Mörk Ad. 1: 87 (1743). Under kejsaredömet förderfvade flätja, veklighet och vällust Roms regenter. Krigsmagten var den allra högsta: dess öfverdåd blef utan gränser, dess spets höjde och fälde kejsare. Chydenius 12 (1763). — särsk. i uttr. bryta ngn spetsen l. spetsen med ngn, ta en dust med ngn, kämpa med ngn. Evangelske eij förtryta / the hållender (dvs. de holländska vederdöparna i Sthm) spetzen bryta, / intet sköta them emot stå. JMessenius (1629) i HB 1: 136. Gjörwell (o. Bergklint) 222 (1775: med).
Ssgr: A: SPETS-BEVÄPNAD, p. adj. (numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) särsk.: beväpnad med pik. Jakobsson BevBeklädn. 11 (1938; om fotsoldater). —
-BORGARE, -BORGERLIG, -BRODER, se d. o. —
-DRAGARE. (spets- 1629—c. 1700. spetse- 1700) (†) pikenerare l. spjutbärare (ss. fotsoldat). L. Paulinus Gothus MonTurb. 243 (1629). Hamb. (1700). —
-DRÄNG. (†) pik- l. spjutbärande page l. ung drabant. Kungens nio ”Spietzdrängar Tre och Tre i Ledet medh bestickade stora Huffwor”. Livrustk. 1937—39, s. 150 (1607). —
-GÅRD, se d. o. —
-HOSA. (spets- 1560. spetse- 1563—1564) [jfr t. spiesshose] om klädsel (av tyg l. läder) kring handtagsdel av pik? ArkliR 1562, avd. 3 (1560). Därs. 1561, avd. 6 (1564). —
-KNEKT. (spets- c. 1635—1695. spetse- 1640—1652) [jfr t. spiessknecht] (†) fotsoldat med spjut l. pik, pikenerare; jfr landsknekt. Schroderus Dict. 143 (c. 1635). Florinus Voc. 192 (1695). —
-MAKARE. (numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) pikmakare. G1R 11: 65 (1536). 3SthmTb. 10: 242 (1618).
-NAGEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9575). (spets- 1560—1564. spetse- 1560—1561) (†) spik l. sprint varmed spetsudd av järn fästes på pikskaft. Jakobsson BevBeklädn. 22 (i handl. fr. 1560). ArkliR 1564, avd. 22. —
-SKAFT. (spetse- 1640) (numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) pikskaft. Linc. (1640; under hastile). —
-SMED. (spets- 1796—1899. spetse- 1618—1622) (numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) person som yrkesmässigt smidde pikspetsar (o. monterade på pikskaften). Hallenberg Hist. 4: 737 (i handl. fr. 1618). Spak BlVap. 28 (1890). —
-STAKE. (spets- 1549—1807. spetse- 1549—1636) (†) pikskaft; lansskaft. ArkliR 1549, avd. 2. Han må utskepe till Hollandh een hoop rytters och knechters spetze staker. G1R 22: 140 (1551). 2VittAH 17: 296 (i handl. fr. 1623). Möller 1524 (1807). —
-STÅNG. (spets- 1700. spetse- 1640—c. 1680) (numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) pikskaft l. spjutskaft. Linc. (1640). Twå Jutar boro then tredie uppå sin spetzestongh. Visb. 2: 403 (c. 1680). (Sv.) Speszstång, (lat.) hastile. Hamb. (1700). —
-UDD, sbst.1 (sbst.2—3 se sp. 9564, 9592). (spets- 1541—1939. spetse- 1541—1618) (numera bl. ngn gg i anslutning till ä. källa) pikspets; spjutspets. Jt(em) Oloff Smedh for spetz vddar — xviij mc. SthmSkotteb. 1541, s. 107. Turken .. dräper barnen i moderlifvit, sätter the oskyllige hofvudt upå spesudderne. RA I. 1: 447 (1545). Att smida starka pikspetsar, spetsuddar, som de kallades, härdade nog att kunna bita på ett harnesk, var .. en väsentlig uppgift. SvFolket 4: 268 (1939). särsk. metonymiskt för: krig l. vapenmakt; jfr spets, sbst.1 d. G1R 17: 98 (1545). —
-VAGN. (†) om stridsredskap i form av ett hjulfordon med fast monterade korta pikar. Fryxell Ber. 15: 103 (1848; i skildring av slaget vid Halmstad 1676).
B (†): SPETSE-DRAGARE, se A. —
-HOSA, -KNEKT, -NAGEL, -SKAFT, -SMED, -STAKE, -STÅNG, -UDD, se A.
Spoiler title
Spoiler content