SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPETSFUNDLIGEN l. SPETSFUNDELIGEN, adv.
Ordformer
(spitz-. -funde- 1635. -fundh- 1619)
Etymologi
[till SPETSFUND l. SPETSFUNDIG; jfr ordgrupperna PÅFUND: PÅFUNDIG: PÅFUNDELIGEN o. ILL-FUND: ILL-FUNDIG: ILL-FUNDELIGEN]
1) (†) spetsfundigt (se SPETSFUNDIG 1). Schroderus Os. 1: 858 (1635).
2) slugt, listigt; jfr SPETSFUNDIG 5. Många Menniskior .. som effter Werldennes behagh .. medh ilsluudheet och listugh klokskap spitzfundhligen sigh weeta lempa och laaga. Bullernæsius Lögn. 30 (1619).
Spoiler title
Spoiler content