SPEXIKAV späk1sika4v, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[till SPEX (möjl. under påverkan av ordet KONKAV)]
(tillf., ngt skämts.) som förekommer i l. har karaktär l. drag av spex l. som har spexstil, spex-. I Stockholm grovar man till bilderna med spexikava detaljer i aldrig sinande ström (i nyuppsättningen av ”Sköna Helena”). Expressen 1964, nr 134, s. 5. SDS 7/4 1983, s. 28.
SAOB
