SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPIK, sbst.4, r. l. f. l. m.
Ordformer
(-ij-, -ÿ-)
Etymologi
[sannol. ombildning av PIK, sbst.1 (i bet. I 2 a) under påverkan av SPIK, sbst.1]
(†) käpp l. stav; särsk. om vandringsmans stav; jfr PIK, sbst.1 I 2 a. Då han betala skulle, bortsolde han sin skiorta och spijk. ConsAcAboP 1: 220 (1646). H David låtte giöra skräppa och spÿk / Gåer om kring landet en Pelegrim lÿk. Visb. 2: 304 (c. 1680). Säll den, som slipper rep (dvs. tiggares bälte) och spik / Genom en Flicka skön och rik. Envallsson Slått. 12 (1787).
Spoiler title
Spoiler content