SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPINGA spiŋ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(sping- 1751 osv. spinn- i ssg 1762 (: spinnstickor, pl.)—1927 (: spinnstickan, sg. best.))
Etymologi
[sv. dial. spinga; sannol. ombildning av SPINKA, v. (jfr SPINK, sbst.2). — Jfr SPING, SPINGA, sbst., SPINGANDE, SPINGE, SPINGRA, SPINTA]
(i vissa trakter) (med kniv l. yxa o. d.) finklyva l. splittra l. spjälka bort (ngt, i sht föremål av trä); särsk. dels: spänta (stickor o. d., i sht stickor för uppgörande av eld, förr äv. lysstickor), dels (korgm.): klyva (rot o. d.); äv. utan obj. Stickorna på toget (till segelnoten) woro .. merendels spingade af furu. Linné Sk. 382 (1751). Midt framför mig slog blixten uti en hög gran, spingade henne i tusende stycken. LFRääf (1831) hos Ahnfelt Rääf 65. Man lade lindpåkarna i blöt någon tid, tills barken lät spinga sig. Stolt Minn. 52 (1880). GHT 1897, nr 288 B, s. 3 (med avs. på stickor för uppgörande av eld). Det går ju lätt att spinga en tämligen lång sticka av ett lådlock och att sedan forma till den med en kniv. Husmodern 1925, s. 390. Vanliga takstickor ”spingas” för hand .. (med bandkniv) eller maskinhyvlas. SvSkog. 1389 (1928). I vart enda hus spingades furustickor i massor och lades opp på vinden för att bli torra, tills de skulle användas till lyse för nästa vinter. Göth Bergb. 58 (1929). ICAKurir. 1974, nr 21, s. 5 (med avs. på granrötter till korgar). Därs. (utan obj.).
Särsk. förb. (i vissa trakter): SPINGA SÖNDER10 40. gm spingning sönderdela (ngt, i sht trä) i små bitar (splittror l. flisor o. d.), spänta sönder. Kolthoff DjurL 380 (1900).
Ssgr (i vissa trakter. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till spinga, sbst., l. spinge): A: SPING-KLOFT. (spinge- 1762 osv.) trästycke använt l. avsett ss. material för spingning av trästickor; jfr kloft 5 o. -trä. VDP 21/7 1762, § 9. —
-KNIV. (sping- 1880 osv. spinge- 1886 osv.) kniv för spingning. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 91. —
-STICKA. (sping- 1762 (: spinnstickor, pl.) osv. spinge- 1888 osv.) gm spingning åstadkommen trästicka (använd ss. tändbränsle l. lyssticka); jfr spinges-sticka. Rothof 539 (1762). I vardagslag nöjde man sig allmänt ännu omkring mitten av 1800-talet .. med spiselden och spingestickorna .. för den husliga belysningen. Celander NordJul 1: 23 (1928). Moberg Nybygg. 88 (1956; i pl., använda ss. tändbränsle).
Ssgr (i vissa trakter): spingsticks-, äv. spingstick-hållare. (förr) hållare (se d. o. 3) för spingsticka (avsedd att fästas i vägg ss. lyssticka). Wistrand NordMAllmog. 26 (1909).
-kärve. knippe av spingstickor. Ambrosiani NordMEld. 4 (1911).
-stake. (förr) om ett slags ljusstake för spingstickor. SthmBelysn. 2 (1903; i skildring av ä. förh.). —
-STOCK. (spinge- 1688 osv.) stock använd l. avsedd ss. material för spingning av spingstickor. VDP 1688, s. 374. —
-SÅG. (föga br.) såg för spingning av virke till takspån l. för sågning av stickor l. ribb o. d. PT 1900, nr 214 A, s. 1 (från Värml.). —
-TALL. (spinge- 1761 osv.) jfr -stock. NVedboDomb. Höstt. 1761, § 86. —
-TRÄ. (spinge- 1738 osv.) jfr -kloft. NVedboDomb. Sommart. 1738, § 10. —
-VED. (sping- 1878 osv. spinge- 1942 osv.) ved i form av l. avsedd l. använd ss. material till spingstickor. Cnattingius (1878, 1894). —
-VERK. (förr) apparat med sågklinga för sågning av stickor, ribb o. d. PT 1902, nr 255 B, s. 2 (från Värml.).
B: SPINGE-KLOFT, -KNIV, -STICKA, -STOCK, -TALL, -TRÄ, -VED, se A.
Avledn.: SPINGARE, m.//ig. person (man) som (yrkesmässigt) spingar. Östergren (1944). jfr spån-spingare.
Spoiler title
Spoiler content