SPIRAL, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. spiral; liksom t., eng. o. fr. spiral av mlat. spiralis, avledn. av lat. spira, vindning (se SPIRA, sbst.2). — Jfr SPIRAL, sbst.]
(†) som går l. är vriden i l. bildar en spiral (se SPIRAL, sbst. 1, 2) l. har spiralform, spiralformad l. -formig. Möller PrincBot. 40 (1755; om växts klänge). Trappan vrider sig spiralt up till alla .. våningar. BtVLand 5: 84 (1764). Spiral form, figur, vridning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Spiral fjäder. Meurman (1847). Jag var verkligen nyfiken att se huru vi skulle komma upp för den .. svåra backen, som spiralt slingrade sig utefter den stora fördjupningens sidor. Wingård Minn. 5: 123 (1847). Sundén (1891). — särsk. i uttr. spiralt kärl, spiralkärl. LittT 1797, s. 172.
Ssgr, se spiral, sbst. ssgr med anm.
