(†) förse (ord (börjande på vokal)) med uddljudande spirant; anträffat bl. i förb. med efterföljande prep.-adverbial inlett med med vars huvudord betecknar spirant. Eget är att Finskan i detta fall (dvs. i ordet vuodet) spirerat ordet med v. Ahlqvist Kult. 122(1871).
