SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPJÄLK spjäl4k, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(spjelk 18691907. spjälk (-iä-) 1742 osv.)
Etymologi
[sv. dial. spjelk; till SPJÄLKA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) om spjäla (se SPJÄLA, sbst. 1) l. lossnat l. lösgjort stycke av ngt (särsk.: flisa l. spillra); äv. koll. Om tå (dvs. när fårhjorden sökt skydd under eken) et Thores Åk och Jofurs dunderpil / Med hetan hwaszan wigg til Ekens kärna drifwer, / Slikt skybewuxit trä i många stycken rifwer, / I spiälk och spilror slår .. / .. Tå (osv.). Hiärne Klag. A 4 b (1742). Bordet var dukadt, lutfisken kom .. Jenny tittade efter en sup, men där fanns ingen; .. Därpå skådade hon den smutsgula rätten, det rostiga spjelket och det dallrande geléet. Strindberg Fan. 234 (1907). Asklund SvIdyll 18 (1937).
Spoiler title
Spoiler content