SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1985  
SPOL, sbst.2, l. SPÅL, n.?
Ordformer
(spol 1796. spål c. 1740)
Etymologi
[sv. dial. spol (med slutet o), spjälor (i grind); i formen spol eg. identiskt med SPOL, sbst.4 (se SPOLE, sbst.3); i formen spål möjl. motsv. fvn. spǫlr, nor. dial. spol (med (urspr.) kort vokal), båda: spjäla (se SPALA)]
(†) koll. (l. i pl.), om spjälor l. stänger l. pinnar o. d. Spetten (med strömming) .. uphängas på Hiällan, emellan wisza stänger, Spål nämda. Broman Glys. 3: 645 (c. 1740). På de flästa ställen hägnas med stengärde .. men i Snöstorps by och där omkring fins ingen sten, utan hägnas med spol, som det kallas, eller med enstafver och tunt klyfda bokspjälar. Osbeck Lah. 243 (1796).
Spoiler title
Spoiler content