SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPOLA spω3la2, v.1 -ade (HFinlÖ 411 (1730: spolat, sup.) osv.) ((†) ipf. spolde HFinlÖ 449 (1730)); förr äv. SPYLA, v.; anträffat bl. i inf. pass. o. ss. ssgsförled; förr äv. SPÖLA, v.; anträffat bl. i p. pf. spölt (PTrotzig (1662) i SymbLitt. 139). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Ridderstad Samv. 2: 235 (1851)), -NING (Gynther Förf. 3: 264 (i handl. fr. 1778) osv.); -ARE, se avledn.; jfr SPOL, sbst.3
Ordformer
(spol- 1730 osv. spyl- 1753 (: spylkannor, pl.), 17801783 (: Spyltråg). spöl- 1662)
Etymologi
[fsv. spolning, om överspolning varigm i mässan prästens fingrar begjuts med vin o. vatten; jfr d. spule, spøle, nor. spyle, mlt. spȫlen (lt. spölen), (m)nl. spoelen, fht. spuolen (i ssgn sih irspuolen, tvätta sig), t. spülen; av ovisst urspr.; formen spola är (liksom d. spule) lånad från (m)nl. spoelen l. en däremot svarande mlt. form (utan omljud); formen spöla är (liksom d. spøle) lånad från lt. spölen; formen spyla är (liksom nor. spyle) lånad från t. spülen; ordet inlånades i fsv. ss. kyrklig term o. synes i nsv. ha inlånats ånyo, varvid det till en början används dels (i formerna spola o. spöla) om förh. till sjöss, dels (i formen spyla) om förh. vid textilfabrikation]
(Sv.) Spola, skölja, (t.) spülen. Lind (1738).
1) (i sht för att rengöra l. svala ner l. svalka) överskölja l. begjuta (ngt, äv. ngn) med vätska; skölja (ngt) i rinnande vätska; äv. med obj. o. predikativ: gm översköljning l. begjutning med vätska l. sköljning i (rinnande) vätska göra (ngt, äv. ngn, sådant l. sådant resp. sådan l. sådan); äv. med bestämning inledd av prep. med l. i, betecknande (apparat o. d. som sprutar) vätska; äv. abs.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av översköljning l. begjutning med vätska l. sköljning i rinnande vätska. Sjöregl. 1741, 1: A 1 a. (Vävnaderna) blötas .. i ljumt watten, spylas och klappas i rinnande watten. Fischerström 2: 84 (1780). De varma kolen spolades genast med vatten. TT 1899, Allm. s. 321. Febus, / Trött äfter dagslång färd, ger det rykande spannet en spolning. Wulff Petrarcab. 199 (1905). Holmström Däck 191 (1927; abs.). Spola däcket rent. Östergren (1944). (Kvinnan) berättade om den misshandel hon utsattes för (av fostermodern): .. att bli spolad med vattenslang och gå med kläderna på tills de torkade. SDS 1977, nr 12, s. 10. — jfr dels BAR-, BE-, BLANK-, PÅ-, REN-, RUND-, UPP-, o. ÖVER-SPOLA, dels NY-SPOLAD, dels RÄNNSTENS- o. VATTEN-SPOLNING. — särsk.
a) med avs. på markyta o. d.: begjuta med vatten för att åstadkomma is l. förbättra isen för skridskoåkning o. d. (Kälk-)Backen bör hvarje afton spolas. Balck Idr. 3: 98 (1888). Spola en skridskobana. SvHandordb. (1966).
b) mer l. mindre bildl.; särsk.: göra ren l. uppfriska (ngt med ngt). Envallsson Julaft. 37 (1801). Eviga fest, när våren stormar Lund, / och plantar sina lövstandar på vallen / och spolar med en bris av Öresund / dess mulna själ, åt dimmorna förfallen! Österling Idyll. 54 (1917); jfr 2 slutet.
2) (i sht för att rengöra l. avlägsna ngt icke önskvärt) spruta in vätska l. gas l. låta vätska l. gas strömma in i (ngt); rengöra l. rensa (ngt) med insprutad l. inströmmande vätska l. gas (äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande vätska l. gas); äv. abs.; särsk. (med.) med avs. på kroppshålighet: skölja (med insprutad vätska). För sotning (av en ångpanna) användes spolning med ångstråle. TT 1878, s. 206. Då hon efter sjukdomen hade svårt för att höra lät doktorn spola hennes öron och näsa. Krusenstjerna Fatt. 1: 121 (1935). Pump .. för tillförsel av luft för spolning av cylinderrummet (i en motor). BonnierLex. 13: 337 (1966). — jfr dels REN- o. UT-SPOLA, dels MAG- o. ÖRON-SPOLNING. — särsk. mer l. mindre bildl.; förr särsk. [jfr med avs. på bet. SKÖLJA 7] ss. vbalsbst. -ing konkretare, om omgång av drickande (av spritdrycker). Ridderstad Samv. 2: 235 (1851: en hej dundrande spoling). Före sängdags skall hela rummet riktigt ”spolas” med frisk luft. Söderberg Skönhetsv. 20 (1918).
3) låta (vätska l. gas) strömma (över l. mot l. på ngn l. ngt l. in i ngt l. till en plats o. d.); äv.: förflytta l. avlägsna (ngt från ngt) med strömmande vätska l. gas; äv. abs. Spola smutsen från stövlarna. 2NF 34: 938 (1923). Hon gick upp i toalettrummet och .. spolade kallt vatten över sina armar och händer. Spong Sjövinkel 223 (1949). — jfr dels AV-, BORT-, NED-, PÅ-, UPP- o. UT-SPOLA, dels VATTEN-SPOLNING. — särsk.
a) abs., i fråga om vattenklosett: låta vatten strömma för att föra bort innehållet i klosettskålen; äv. med saksubj. betecknande vattenklosett; äv. övergående i 4, dels opers., i fråga om att vatten strömmar för att föra bort innehållet i klosettskål, dels ss. vbalsbst. -ning övergående i konkret anv., om spolvatten i vattenklosett. Tystspolande .. vattenklosett med roterande spolning. Östergren (cit. fr. 1934). Hon har inte spolat efter sig, för att han också ska använda toaletten först, och den spolar inte två gånger strax efter varandra. Lundkvist Hägerskog 232 (1959). Det spolade på toaletten i tamburen. Gustaf-Janson KungVank. 82 (1963). — jfr SJÄLV- o. TYST-SPOLANDE.
b) [bet. blev känd 1963 gm en serie TV-program, där de medverkande om sådant som de ogillade sade ”Det spolar vi” o. sedan spolade (i bet. a)] (vard.) bildl.: förkasta l. slopa (ngt) l. upphöra att använda (ngt) l. gm hård kritik göra ned (ngt); äv. upphöra att låta (ngn) framträda (ss. idrottsman l. medverkande i program o. d.) l. frånta (ngn) sitt förtroende (ss. politiker o. d.) l. upphöra att umgås med (ngn), ”focka” (ngn); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av nedgörande kritik o. d. Spola kröken, upphöra med att dricka sprit (i sht imperativiskt o. ss. slagord). AB 1963, nr 307, s. 19. Jag skall spola Osvald (som kör bil vårdslöst). Man har bara ett liv. DN 1967, nr 119, s. 8. Om svenska folket .. spolar Palme .. är alla bekymmer ur världen. Därs. 1968, nr 320, s. 6. De flesta teaterkritikerna spolade Dramatenpjäsen Den fjärde vise mannen. KvällsP 1971, nr 26, s. 8. Om man läser vilka recensioner Ingmar Bergman fick i ett tidigare skede! Vilka spolningar! SvD 1974, nr 150, s. 9.
4) om ngt flytande (särsk. hav l. våg): strömma l. svalla l. rinna l. skölja (över l. mot l. kring ngn l. ngt) l. rinna ned (i ngt); äv. med obj. (se a—c, e); jfr 3 a. Sjön spolade öfver däcket. Widegren (1788); möjl. särsk. förb. Vågorna, som spola friska / kring dessa klippor. Melin Snöhvit 59 (1897). En halvtimme senare stod jag och lyssnade utanför hennes dörr, hörde vatten spola i ett handfat. Beckman DamRödHatt 238 (1966). — särsk.
a) med obj. betecknande resultat: gm att strömma l. svalla (mot ngt) åstadkomma (öppning o. d.). HFinlÖ 411 (1730).
b) med obj. betecknande ngt varöver l. varomkring l. varigenom l. varemot ngt strömmar o. dyl. l. ngt som rengörs l. formas gm strömmande o. d.: strömma l. svalla över l. omkring l. genom l. mot (ngt) l. (över)skölja (ngt); gm att strömma l. svalla över l. omkring l. genom l. mot rengöra (ngt) l. göra (ngt till ngt); äv.: (gm att leda strömmande vatten) låta (ngt) spolas (i ovan angiven bet.; se SPOLA UPP); jfr e. Man låter själfva kloakvattnet spola ledningarna. TT 1891, s. 205. Väldiga simmande isberg .. i vattenlinjen av vågornas gång spolade till buktiga kupor. Hedin Pol 2: 488 (1911). Däcket, vilket spolades av den ena brottsjön efter den andra. Lagergren Minn. 6: 18 (1927). — jfr BE-, OM-, ÖVER-SPOLA. — särsk.
α) med obj. o. predikativ: gm att strömma l. svalla över l. omkring l. genom l. mot l. gm att överskölja göra (ngt sådant l. sådant); äv. i pass. med predikativ: bli (sådan l. sådan) gm översköljning o. d. Öfver styrbord gick / nu en sjö med fart, / i ett ögonblick / spolas däcket klart. Tegnér (WB) 5: 73 (1825). (Timmerstockarna) skeno i gult eller gråbrunt, när vattnet spolade dem våta. Hülphers Ångermanl. 198 (1900). jfr BAR-, BLANK-, REN-, RUND-SPOLA.
β) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. dels: gm översköljning av vatten finslipad l. renslipad l. glatt, dels (geol.) om morän: varifrån material bortförts av strömmande vatten. Benedictsson Folkl. 150 (1887). Silurplattan täckes av ett tunt lager mer eller mindre spolad morän. NFMånKr. 1939, s. 8. jfr VATTEN-SPOLAD.
c) med obj. betecknande ngn l. ngt som försätts i rörelse: gm strömmande l. svallande föra l. slunga (ngn l. ngt till l. från en plats o. d.); särsk. i uttr. spola ngn l. ngt överbord; jfr e. PTrotzig (1662) i SymbLitt. 139. En våg slog öfver oss och spolade vårt förråd af en myckenhet stänger och rår öfver bord. Landell Bligh 17 (1795). Han hade varit nära att spolas över bord. Thorén Herre 161 (1942). — jfr dels AV-, BORT-, NED-, PÅ-, UPP- o. UT-SPOLA, dels ÖVERBORD-SPOLAD.
d) geol. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om del av morän varifrån material bortförts av strömmande vatten. De ofta omfattande spolningar, som påträffas i dödismoräner. SvGeogrÅb. 1955, s. 53.
e) i mer l. mindre bildl. anv.; äv. med obj. (motsv. b o. c). Crusenstolpe Tess. 4: 194 (i handl. fr. 1710). De nakna, trädlösa fälten spolades af en sådan granatskur, att en panik genast uppstod. Lundquist Zola Grus 277 (1892). Brisen från stränderna / spolar i gränderna / hetsen från pannan en ljuvlig sekund. Ossiannilsson Hem. 56 (1915). Ännu spolade skenet från strålkastaren rakt upp i rymden. Kjellgren Smar. 339 (1939). — särsk. (föga br.) i pass. övergående i deponentiell anv.: strömma (omkring ngt). Elden tvingas att spolas omkring .. (vattenrören i en ångpanna) medelst ett päron af gjutjärn eller eldfast sten, som nedhänger från skorstenen. 2UB 2: 575 (1901).
Särsk. förb.: SPOLA AV10 4. till 3, 4 c: spola bort (ngt från ngt); äv.: spola bort smuts o. d. från (ngn l. ngt); äv. i uttr. spola av ngn l. ngt ngt. Spola av stövlarna smutsen. Weste (1807). Spola af däck. Smith (1918). Spola av smutsen från stövlarna. SvHandordb. (1966). jfr avspola.
SPOLA BORT10 4. jfr bortspola.
1) till 3, 4 c: gm spolning föra bort (ngn l. ngt från l. ur ngt); äv. mer l. mindre bildl. FCygnæus (1842) hos Strömborg Runebg IV. 1: 445 (i bild). Selander LevLandsk. 44 (1955).
2) till 4: strömma bort; ngn gg äv. med konstruktionsväxling, om person: föras bort av strömmande vatten. Ännu en sådan stormnatt till (som den föregående) och Jim hade spolat bort med tältet. Högberg Jim 66 (1909).
SPOLA IN10 4.
1) till 3, 4 c: gm spolning föra in (ngn l. ngt i ngt o. d.); förr äv. bildl.: ta upp (ngn) i sitt ressällskap. HFinlÖ 449 (1730). Palmblad Falkensv. 1: 91 (1844; bildl.).
2) till 4: strömma in (i ngt o. d.); äv. mer l. mindre bildl. (motsv. spola, v.1 4 e). Weste (1807). DN(A) 1964, nr 322, s. 4 (bildl.).
SPOLA KRING, se spola omkring.
SPOLA NED10 4 l. NER4. jfr nedspola.
1) till 3, 4 c: gm spolning föra ned (ngn l. ngt till l. från en plats o. d.). CVAStrandberg 3: 234 (1854).
2) till 4: strömma ned. Wirsén Fur. 52 (1896).
SPOLA OMKRING10 04, äv. KRING4. till 4: strömma omkring (ngn l. ngt); förr äv. med konstruktionsväxling: föras kring av strömmande vatten. Då hördes sorla; en rännil rann, / Hvars stråle blänkte mot solen, grann; / Hon (dvs. en flicka som hyllas i dikten) kring såg spola den lilla qvarnen. Hedborn 1: 226 (1840).
SPOLA UNDAN10 32, äv. 40. till 3, 4 c: gm spolning föra undan (ngt). Hellström Kusk. 63 (1910).
SPOLA UPP10 4. jfr uppspola.
1) till 3, 4 c: gm spolning föra upp (ngn l. ngt till en plats o. d.). TT 1874, s. 206.
2) till 4 b: (gm att leda strömmande vatten) låta (ngt igenslammat) spolas o. därigenom öppnas. 2NF 32: 1217 (1921; med avs. på strömfåra).
SPOLA UR10 4. till 3, 4 c: gm spolning föra bort (ngt ur ngt); äv.: gm spolning föra bort smuts l. lösa beståndsdelar o. d. ur (ngt). Spola ur en skål. SvGeogrÅb. 1932, s. 31.
SPOLA UT10 4. till 3, 4 c: gm spolning föra ut (ngn l. ngt till l. från en plats o. d.). Weste (1807). jfr utspola.
SPOLA ÖVER10 40. jfr överspola.
1) till 1: överskölja l. begjuta (ngn l. ngt med vätska). Klint (1906).
2) till 3, 4 c: gm spolning föra över (ngt till en plats o. d.); äv. i uttr. spola över ngn l. ngt ngt; äv. mer l. mindre bildl. Vågorna hade spolat över tången till sjöns andra sida. De böcker jag läste spolade över mig en svallvåg av tankar. Enckell Tillbliv. 41 (1929).
3) till 4: strömma l. svalla över (ngn l. ngt). Klint (1906).
Ssgr (i allm. till 13): A: SPOL-APPARAT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9904). TT 1895, Byggn. s. 97.
-ARM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9908). på apparat: arm varmed spolning sker. UNT 1938, nr 61, s. 8 (på diskmaskin).
-BASSÄNG. [jfr t. spülbassin] (i fackspr.) jfr -behållare. TT 1891, s. 204.
-BEHÅLLARE. behållare vari vätska för spolning samlas. TT 1891, s. 111.
(2) -BRUNN. [jfr t. spülbrunnen] (i fackspr.) (av rör bestående) brunn placerad på hjässan av ledning för spillvatten l. dagvatten o. avsedd att möjliggöra spolning av ledningen. TT 1900, Byggn. s. 95 (i fråga om avloppsledning).
(1, 3) -HALL. hall avsedd för spolning av bilar o. d. UNT 1930, nr 10562, s. 6.
-KANNA. kanna för spolvatten; förr äv.: sköljkanna. Wattukiäril (av tenn), såsom spylkannor och handfat. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn. 3 (1753). VaruhbTulltaxa 1: 212 (1931).
-POST. (numera föga br.) vattenpost varifrån spolvatten erhålls; jfr post, sbst.5 3 b. Schulthess (1885). 2UB 1: 533 (1898).
Ssg: spolpost-mätare. (numera föga br.) anordning för mätning av vattenuttaget vid en spolpost. SvD(A) 1935, nr 171, s. 9.
-PUMP. [jfr t. spülpumpe]
1) till 13: pump avsedd för uppumpning av spolvatten; särsk. (sjöt.) pump avsedd för uppumpning av sjövatten för spolning o. d. KrigVAT 1835, s. 167.
2) tekn. till 2, 3, i förbränningsmotor: pump avsedd att föra in luft i cylindern (dels för att blandas i bränslet, dels för att driva ut förbränningsgaser); äv. om pump där gasblandningen komprimeras innan den förs in i cylindern. Nerén (1930). I en tvåtaktsmotor genomföres arbetsperioden under två kolvslag. För att detta skall vara möjligt, måste cylinderfyllningen först komprimeras i en s. k. spolpump, som antingen kan utgöras av vevhuset eller en särskild cylinder med kolv. Vägmaskinl. 44 (1942).
-PYTS. sjöt. pyts avsedd för vatten varmed man spolar (däck o. d.). Konow (1887).
(24) -SLUSS. [jfr t. spülschleuse] (i fackspr.) sluss varigenom vatten insläpps (från spolbassäng o. d.) i kanal o. d. som man önskar rensa. Tigerhielm 49 (1867).
-TRÅG. (†) i klädesfabrik: för rengöring (efter valkning) av kläde avsett tråg (försett med mekanisk anordning för att vända klädet); jfr tvätt-kum. Nyrén KlädFabr. 177 (1783).
-VATTEN. [jfr t. spülwasser] vatten som spolar l. vatten använt l. avsett att användas för spolning. EngSvOrdb. 1184 (1875).
-VENTIL. ventil för spolvätska. SvD 1928, nr 131, s. 1.
-VÄTSKA. jfr -vatten. 2NF 32: 59 (1921).
B: SPOLNINGS-APPARAT. Palmberg Hels. 206 (1889).
-BRUNN. (i fackspr., numera föga br.) spolbrunn. SundsvP 1886, nr 31, s. 2.
-CISTERN. spolcistern. TT 1887, s. 121.
(4) -EROSION. geol. o. geogr. erosion framkallad av strömmande vatten. Ymer 1952, s. 115.
-VATTEN. spolvatten. Palmberg Hels. 881 (1889).
-VENTIL. spolventil. TT 1890, s. 195.
-VÄTSKA. spolvätska. 2NF 17: 514 (1912).
Avledn.: SPOLARE, sbst.1, om person m.//ig., om sak r. l. m. till 13.
1) person som spolar. Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssg: spolar-vätska. till spolare 2: vätska använd l. avsedd att användas i vindrutespolare. AB 1970, nr A 299, s. 21.
SPOLBAR, adj. särsk. till 3: som utan olägenhet kan spolas ned i en vattenklosett. DN 1974, nr 31, s. 11 (om sanitetsbinda).
Avledn.: spolbarhet, r. l. f. egenskapen att vara spolbar. DN 1974, nr 31, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content