publicerad: 1985
SPORRA spor3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Wallenberg (SVS) 1: 135 (1769: anspåring)), -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(spor- 1734. sporr- 1734 osv. spår- c. 1600—1832. spårr- 1755—1793)
Etymologi
[jfr d. spore, nl. sporren, t. spornen, eng. spur; jfr äv. mht. sporen, förse med sporrar; avledn. av SPORRE, sbst.1 — Jfr SPÅRA, v.5]
1) motsv. SPORRE, sbst.1 1, med avs. på häst o. d.: ge sporrarna l. låta smaka sporrarna l. hugga l. sätta sporrarna (l. sporren) i (för att få hästen att börja gå l. för att styra l. straffa l. driva på l. försätta den i god fart o. d.); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om häst o. d.: som fått smaka sporrarna, pådriven medelst sporrarna o. d. Serenius Fff 3 b (1734). Ryttare, Ryttare, hör du ej? kom; / Sporra Kamelen och Rustningen skaka. Bellman (BellmS) 1: 195 (c. 1775, 1790). (Ryttarna) sporra hästarne och ränna löst på den redan af fotfolkets anfall i oordning bragta fienden. Kolmodin Liv. 1: 431 (1831). Hästen kom fram löddrig och skälvande, sporrad till blods av ryttaren. Östergren (1944). Ruin Drömsk. 127 (1951). — jfr AN-, UPP-SPORRA. — särsk.
a) i förb. med riktningsbetecknande adv.: gm att sporra driva (häst i viss riktning). De båda kämparne (på torneringsplatsen) togo hvar sin trälans i handen. .. Sedan sporrade bägge sina hästar hetsigt fram. Bååth WagnerS 2: 55 (1904).
b) [sannol. till ssgn SPORR-STRÄCK efter mönster av ord som ELLANDE, KOLANDE] (tillf.) i p. pr., i utvidgad o. förstärkande anv., i uttr. i sporrande sträck, i full fart, i sporrsträck. Han leder sin trupp i sporrande sträck. Karlfeldt FLPom. 35 (1906).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr SPORRE, sbst.1 2); särsk.: stimulera l. egga l. driva på l. uppmuntra (ngn l. ngns arbetslust l. verksamhet o. d.); stundom närmande sig l. övergående i bet.: entusiasmera l. liva l. sätta fart i l. på (ngn l. ngt); ofta i uttr. sporra ngn till ngt l. sporra ngn att göra ngt, stimulera osv. ngn till ngt resp. stimulera osv. ngn att göra ngt; äv. abs. (jfr b); jfr UPP-SPORRA. Sporra ngn till handling, nya tag. Tanken på framgång sporrade honom att göra sitt yttersta. Lät oss nu skyndsamt hasta, / Ty hungren sporrar mig, och magen vil ej rasta. Envallsson TalTafl. 44 (1782). Ungdom och kraft i förening med farfadrens ära sporrade hans (dvs. konung Tullus Hostilius') mod. Kolmodin Liv. 1: 56 (1831). Det kringstående, församlade folkets bifall sporrade den täflande ungdomen. Strinnholm Hist. 2: 384 (1836). Färden (ut till den onaturligt tysta ön) gjorde de raskt, sporrade af nyfikenhet och ängslan. Strindberg Hems. 188 (1887). Det är detta stolta medvetande om frihet och oberoende, som sporrar hvarje norrman att blifva en framstående kämpe för ’Norges Vel'. Adelsköld Dagsv. 2: 228 (1900). Den finskspråkiga litteraturens störste .. folklifsskildrare, Alexis Kivi .. har sporrats till sin hembygdsdiktning af Runebergs Elgskyttarne. Söderhjelm Runebg 2: 524 (1906). All sann idrotts motto och nerv: spänningen, det svindlande, sporrande gapet mellan Segra och Förlora. Tegnér Stadion 200 (1938). FoFl. 1950, s. 13 (abs.). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sporra sin pegas l. pegasus, anstränga sin förmåga att dikta l. skriva vers o. d. Min vän har förmodeligen något för starkt sporrat sin Pegasus. CGLeopold (1795) i 2Saml. 12: 152. Vore jag i skaldens (dvs. Böttigers) ställe, och hade hans förmåga, skulle jag duktigt sporra min pegas och söka tillägga några prakt- och kraftställen (i den till Svenska akademien insända tävlingsskriften). Beskow (1845) i 3SAH XXXVII. 2: 208.
b) utan obj., i uttr. sporra till ngt, stimulera l. egga l. ge impulser l. locka till ngt o. d. Hembygden(Hfors) 1915, s. 60. Husförhören på hösten, dit man gick man ur huse (på 1840-talet), sporrade till mycken katekesläsning. KyrkohÅ 1933, s. 142. Den s. k. studentriksdagen .. skall framförallt sporra till en kraftsamling i det studentfackliga arbetet. TSvLärov. 1953, s. 389.
c) (tillf.) med obj. o. predikativ. (C. G. Estlander) säger (i ett brev), att hans levnad blivit lyckligare, sedan han lyckligen arbetat sig från äregirigheten, ”som tidigare sporrade mig halvdöd”. Schybergson Estlander 198 (cit. fr. 1886).
3) [jfr motsv. anv. i t. av spornend reiten] (numera föga br.) i förb. med riktningsbetecknande adv.: rida i sporrsträck (till en plats o. d.). (Han) ser sin här / Omringad, instängd; och så fort han hinner, / Han sporrar dit, och plötsligt är han der. Kullberg Tasso 1: 62 (1860). Tolv beridna gardister .. ha sporrat i väg för lösa tyglar uppgenom Flodbryggan på väg åt Atamánso (för att gripa en rymmare). Högberg JesuBr. 2: 75 (1915). — särsk. (†) i p. pf. i adjektivisk o. överförd anv., i uttr. i sporrad sträckning, i sporrsträck. Bellman Gell. 56 (1793).
4) (†) förse (ngn l. ngt) med sporrar; jfr SPORRAD. Han sadlar sin hest och spårar sin foott. Visb. 2: 15 (c. 1600). Ödmjuka tjenare. / Hurra, farväl! / Fröjas Enspännare / Sporrar sin häl. Bellman (BellmS) 1: 194 (c. 1775, 1790).
5) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr BARKA, v.1, KVISTA, v.1] trädg. motsv. SPORRE, sbst.1 3 c: sporrbeskära; jfr SPORR-SKÄRA. Sonesson HbTrädg. 301 (1919). Genomgående sporras årsskotten på (vinstockarna). SvD(A) 1959, nr 344, s. 11.
6) motsv. SPORRE, sbst.1 3 e: med baksporre utskära (smal remsa o. d.) ur l. av (utkavlad) deg; äv.: med baksporre skära (utkavlad deg) i remsor o. d.; äv. i uttr. sporra ngt av deg, skära ut ngt av deg. Sporrade kakor. När tårtor giöras med rims-låck, så spårras hel fina rimsor med bakelse-spårren, af den degen, som skal vara til låcket, hwilka då läggas uti små täta rutor ofwanuppå fyllningen. Warg 480 (1755). Resten av (mör-)degen utkavlas och sporras eller skäres i remsor, vilka läggas .. i rutor över (äpple-)kakan. Holm JordGer 61 (1916). (Pepparkaksdegen till julkrokanen) utkavlas och sporras eller skäres till runda eller fyrkantiga bottnar, till pelare (osv.). VeckoJ 1916, Praktuppl. s. 909. Sporra (den utkavlade vetedegs-)kakan korsvis, så att långa, smala trekanter (att göra gifflar av) erhålles. StKokb. 19 (1940).
SPORRA PÅ10 4. (numera föga br.) till 1, 3: rida raskt l. raskare undan gm att sporra hästen. ASScF VIII. 2: 86 (1863, 1867). —
SPORRA SIG FRAM10 04. (numera föga br.) till 1, 3: ta sig fram i sporrsträck. Vågar jag just icke jämföra mig med den oförliklige Riddaren Don Quichott, äger jag dock den hedren, at liksom de tappre Carolingerna, ha sporrat mig fram öfver floder och haf. Wallenberg (SVS) 1: 249 (1771). —
SPORRA TILL. (†) till 1: (häftigt l. plötsligt) sporra (häst); äv. abs. Sporra till hästen så han blöder. Meurman (1847). Du för ett blottadt svärd i hand, jag ser du sporrar till. ASScF VIII. 2: 154 (1863, 1867). —
SPORRA UPP10 4, äv. OPP4. (numera bl. mera tillf.) till 1: driva på (häst o. d.) l. göra (häst o. d.) livligare gm att sporra den; äv. bildl., motsv. sporra, v.1 2, särsk.: stimulera l. uppegga (ngn l. ngns tålamod o. d.). Sahlstedt (1773). Sporra upp en häst, sporra honom ofta, ge honom mera liflighet med sporrarna. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Ni, konung,) sporrar upp mitt ömma tålamod / Till tankar Dem ej tro och huldhet tänka. Hagberg Shaksp. 3: 36 (1848). (Napoleon III har) rest till London för att sporra upp Englands svalnande krigslust. ZTopelius (1855) hos Vasenius Top. 3: 525. Björkman (1889). jfr uppsporra. —
SPORRA UT10 4. till 6: skära ut (deg i remsor o. d.); skära ut (remsor av l. ur deg). Smördegen kaflas ut tunt och sporras ut i smala remsor. Härmed rutas pajen. HemKokb. 76 (1903). jfr utsporra.
Ssg: SPORR-SIDA. [jfr sporre, sbst.1 3 e] (tillf.) om med baksporre utskuren sida i deg o. d. Grafström Kond. 287 (1892).
Avledn.: SPORRARE, m.//(ig.) [jfr t. sporer] person som sporrar; särsk. till 1. Östergren (cit. fr. 1917). —
Spoiler title
Spoiler content