SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRAGGIG sprag3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sannol. avledn. av SPRAGGA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kvistar o. d.: utspretande l. dyl. Rådjurs lätt synliga vägar i snåren .. Ibland ett långt skrämselkast med fötterna väl samlade vid nedslaget, rödbruna hårtottar på spraggigt ris. Parling NödLust. 8 (1953).
Spoiler title
Spoiler content