(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (grövre) spö av buske l. större gren; ruska (av buske l. större gren); äv.: (växande) buske; jfr SPRAGGA, sbst. En trogen Fader plägar sina olydiga barn .. med alfwarsamma ord straffa, och med itt gott miukt rijsz effterfölia; när sådant intet wil hielpa, plägar han läggia ther til en miukan sprag eller tiärutamp. ALaurentii Fischer 257(1618). En af sällskapet (har), medelst en spragge, ristat i marken en rak kana af några alnars längd. Dybeck Runa 1842—43, 2: 21. Krassen tycker lika mycket om att krafla och krypa .. som att klänga upp i och leka tittut ur hvilka buskar och spraggar man vill anvisa den till tummelplats. Gellerstedt Glänt. 107(1909).
