motsv. SPRAKA, v. 1:sprakande (ofta i individuell bemärkelse); i sht motsv. SPRAKA, v. 1 a.Schroderus Dict. 83(c. 1635). Med rök, med sprak och damb frå Norr til Söder Pohl. Hiortzberg YttDom. 5(1734). Vid gnistornas sprak / under smedjans tak / den svarta smedpojken kysste mig. Karlfeldt FridVis. 92(1898). När ljuset flämtar till ibland / .. De starka vita tågor, / som lysa mina tankars färd med sina stilla lågor, / i mörkret svinna med ett sakta sprak. Mörne DödÅr 5(1910). I hednatemplets hall brann offerelden muntert med sprak och os. Fridegård Offerrök 222(1949). — särsk.
