SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRAK spra4k, adv.
Etymologi
[till SPRAKA, v. (i bet. 2 c)]
(föga br.) (med adverbiell o. interjektionell anv.) i uttr. sprak språngande, spritt språngande. En fin, sprak språngande ny storbyggnad med glasveranda och krumelurer har han rest. Koch GudVV 2: 88 (1916).
Spoiler title
Spoiler content