SPRÅNGA sproŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(textil., i skildring av ä. förh.) motsv. SPRÅNGA, v.2 1: i textilt föremål förekommande (särsk. infällt) språngat stycke; jfr SPRÅNG, sbst.2 Språngsparrlakanen i Västergötland bestå av trädd knytning i våder, omväxlande med lärftvåder och nedtill stundom avslutade med en flätning. Denna flätning följde bjälken mellan tak och vägg i ryggåsstugan, och sparrlakanet fästes över sparrarna uppefter detta sluttande tak och nådde ända upp till ryggåsen. Språngorna .. skulle motsvara sparrarna. SvKulturb. 7—8: 224 (1931). Språngsparlakan med infälld språnga .. (från) Västergötland. Därs. 227 (text till bild).
