[sannol. av t. dial. sprö, sidoform till spreu, f. (mht. o. fht. spriu, n.), besläktat med mht. sprœwen, sprœjen, flyga l. ryka omkring, strö, till den ieur. rot som äv. föreligger i sv. dial. språ, gro, öppna sig, spricka ut (se SPRÖDA, v.2)]
(†) koll.: agnar. Men'skians Helse-Roos lijkt Spröö och Spånor swinner / Så snart en widrigh Nord å hennes Fägring blås! Wexionius Sinn. 4: C 3 a(1681, 1684).
SAOB
